Annas blogg

Det tar sig det där med att springa med låg puls. Polars färdiga "endurance program" för pulsträning vill att man ska springa vissa pass i pulszon 2 (du ska kunna föra ett samtal eller sjunga med i musiken).

Första sommaren med klockan (tre år sen) tyckte jag att detta borde vara omöjligt. Så fort jag satte på mig träningsskorna var ju pulsen uppe i pulszon 3. Men jag kämpade på med att lunka och stå still. Jag bet ihop när pensionärer passerade mig och när andra joggare tittade undrande.

Andra sommaren (jag löptränar bara under sommarhalvåret) kändes lika illa men jag hade hittat ett lunkande som höll pulsen på låg nivå. Jag kunde lunka hela passet utan att stanna för att sänka pulsen. Men fortfarande blev jag passerad av promenerande pensionärer.

Men i år hände något! Det går fortfarande väldigt långsamt men snabbare än när jag går. Jag börjar förstå principen att lära sig hålla pulsen låg, jag har ju blivit snabbare i de högre pulszonerna också.

Så jag gjorde ett försök att introducera denna forma av träningspass för min maratonlöpare. La in pulsgränser på hans pulsklocka så att han skulle hålla sig i pulszon 3. Att utmana honom med pulszon 2 vågade jag inte.

Det passet gillades INTE! Att inte få springa sig riktigt trött var ju inget riktigt pass, tyckte han. Så den typ av pass ströks tillsvidare. Kanske introducerar jag det lite smygande längre fram för det har ju visat sig fungera.

Under dagens "lunk" hade jag mig själv som sällskap.