Annas blogg

I morse klockan kvart över sex kändes det som en väldigt dum idé att ge sig iväg och träna. Kroppen kändes tung och pulsen var nog fortfarande i viloläge trots att jag lyckats både klä på mig (träningskläderna) och äta en snabb liten frukost (ett glas filmjölk).

Men halvsju drog jag ändå på mig överdragskläderna och klev upp å cykeln. Jag trampade på lite fortare på en lägre växel bara för att försöka få fart på blodomloppet.

Men väl inne på träningen stod jag ändå och jäspade i väntan på att det skulle sätta igång. Uppvärmningen och första kombinationen kändes så otroligt jobbiga ... men sen vände det.  :-)

En inspirerande kombination med höga sparkar fick både huvud och kropp att vakna och tycka livet var underbart. För att inte tala om känslan efteråt när man helt slut sitter och stretschar och vet att man blivit lite bättre, lite starkare. Ja, då ser man fram emot att ge sig iväg tidigt fredag morgon till nästa pass.

Motivationen kommer inte alltid frivilligt, den måste övertalas ibland.