En kortare summering av loppet. Hamnade i startledets 2/3 del. Dåligt med sömn hela veckan, packade grejer sent på lördag kvällen och kom i säng 01, orutinerat. Upp 07 och halvdags bilresa till Mora. Stannade i Valbo och köpte, mat, skidhandskar och underställ, fanns ett Craft Vasaloppsställ i min storlek kvar och dessutom hade Stadium 25 % rabatt så hade flyt. Väl i Mora började allt reckande inför morgondagen. Var är starten, hämta nummerlapp, kolla var bussen går, skaffa skidbrillor, studera målåkare, hitta vallabod, fundera över tråg på stavar, äta mat osv. Kom till boendet efter 19, därefter åka testa glidet inför morgondagen. Gled otroligt bra och spåren var förvånansvärt fina. Tillbaka vid boendet som för övrigt var väldigt fint, bodde hos Jons bekanta och hade en övervåning för oss själva. Packa matgrejer inför morgondagen samt checka att allt packas med, klisterlapp på skidorna, ladda pulsklockan, blanda shake. Oj vad mycket det är att tänka på inför ett lopp första gången man gör det!Kom i säng efter 22, somnade kanske strax före 24. Steg upp strax efter 02, dvs ca 3 h sömn. Kissnödig hela vägen på bussen till Sälen, en tröja för mycket byttes bort, tppade bort Patrik vid ankomst, bajabesökbehov halvtimme innan start, lång kö. Hittade Patrik längre fram i startledet. 11 h senare skulle vi ses igen. Trött före men när väl starten gick hade jag annat att tänka på. De fruktade backarna i början var bara att haka på i lemmeltåget, gick i maklig takt. Efter ca 15km försvann nyvallan. På första myrarna och för den delen första 2-3 milen sjönk stavarna ner i djupa mjuka snön och det var svårt att staka. Fick diagonala mycket istället. Blåste mycket motvind där så stavarna slog i grannspåråkarna i misstag. Kändes som alla åkte förbi på stakasträckningarna. Blev mycket mer stakande än jag var beredd på. Ryggen kändes efter bara ett par mil men det gick på något sätt att nöta sig igenom det onda. Fick lita på att ryggen skulle hålla men ärligt var det hela en chansning då man inte gjort en liknande kroppsansträngning tidigare. Backarna ville jag inte falla i så höll mig i utkanten och parerade för de om föll. Klarade mig lyckligtvis från att falla. Nästa år kommer jag köra fullt ut i backarna utan att va rädd för att det skulle gå för fort. Spåren var hyfsade hela vägen. Loppet var det varmaste någonsin och med facit i hand var det bättre före dagen innan. Det hade blåst mycket under natten till vårt lopp så det var mycket skit i spåren. Värsta backarna var efter 30 resp 60 km. Orkade mer än jag vågade hoppas på, sprang i många mindre backar där de flesta runt om mig inte hade den orken utan bara nötandet och glidet kvar. När jag hamnade bakom folk i backar och det var trångt hakade jag bara på, ville inte lägga onödig energi på omkörning för några sekunder. Varje station jag stannade i dracka jag minst 2-3 muggar och fick i mig de energigrejer jag hade i midjebältet och det blev nog räddningen, om inte annat psykiskt. Tog alltid en station i taget. Med 2 mil kvar ville jag mest att det bara skulle vara över. "passa på att njuta" fick man höra, visst gjorde man det vissa lättare etapper men mer var det nog tungt. En sak som va intresseant att efter en mördarback tappade man lite hoppet men sen efter någon stationpaus eller lättare åkning kändes det snabbt mycket bättre och roligare. Väl 1 km kvar stod Patrik vid duschhuset och hejade. Då hade jag stenhårt kört på stakning senaste 15 km och tagit många placeringar. Med 650 m kvar i sista backen fick jag oväntad pepp och därmed nya krafter så jag tog säkert 15 placeringar innan målgång. Det var en häftig känsla att glida in under "I fäders spår för framtids segrar". Jag nådde mitt mål och tacksam mot min fantastiska kropp som tog mig igenom något den aldrig utsatts för tidigare. Otroligt imponerad av svåger Patrik Lehtonen som tog sig igenom på 6:29, han har aldrig varit så slut var hans kommentar. Jag har aldrig varit så utmattad och ansträngt ryggen så mycket. Skuldror och triceps kändes bra efteråt. Var dock rätt så pigg efteråt men sömnbristen från tidigare gjorde sig snart påmind och jag sov sen 11 h utan att vakna en gång. Att jämföra med maraton går inte då det är en helt annan sak, olika upplevelser. En intressant observation var att pulsen sjönk under loppet till skillnad från löpning där den bara stiger. Det är väl kroppens sätt att anpassa sig till ansträngningen.

Show in fullscreen

Show route distance markers