Igår provade jag för första gången Jogg-cross (medel), omg vad roligt det var! Allra bäst var gemenskapen, även om jag bara vågade prata med några, det kändes som att man var ett lag och kunde sporra varandra på ett helt annat sätt än på ett mer anonymt (vilket inte nödvändigtvis är dåligt, ibland behöver man bara gå och rensa skallen och slippa prata med någon alls) jympagolv. Hade fortfarande lite spring i benen på slutet så intensiv känns inte totalt omöjligt, men jag behöver nog några kilometer i benen först =) Är det det värsta med den här utmaningen, att man vågar prova på nya saker och riskerar att bara vilja göra det hädanefter?