BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Min svaghet har alltid var just min svaghet. Ok, jag är inte direkt svag, men jag är inte direkt stark heller. Som kompensation är jag snabb i stället, vilket jag som kampsportare ofta har med nytta av en att vara råstark. Teknik vinner över styrka, visst, men när två med lika bra teknik möts, ja då har styrkan en viss betydelse. Kondition är ju kanske det mest avgörande, men med styrka kan du trötta ut din motståndare och "muskla" dig ur eller in i olika situationer. (Nu pratar jag mest om markkamp eller clinch).

Hur som helst så har jag alltid haft lite komplex för att jag varit "tunn". Jag är 180 cm lång och för bara två år sedan vägde jag under 60 kg. För tio år sedan vägde jag 54 kg. Som tunnis får man ju alltid höra en massa kommentarer som folk i allmänhet kanske inte tänker på är ganska kränkande, speciellt om man får höra det dag ut och dag in. "Får du ingen mat hemma?" "Du ser ju ut som en sticka" bla bla bla. Det blir tröttsamt i längden.

Nu har jag tränat lite till och från under åren, men det är sen årskiftet som jag gjort det mer seriöst och regelbundet. Kollade statistiken och såg att det blivit 50 pass på gymmet hittils i år (av totalt 219 pass). Och visst har det gjort resultat +4,5 kg i år och det är inte fett om man säger så. Samtidigt har jag tränat "mycket" ren kontidion och på ju jutsun rör man ju väldigt mycket på sig vilket ju inte är optimalt om man har för avsikt att bara lägga på sig muskelmassa. Den avsikten har jag ju inte.

Men jag hade ju egentligen tänk att skriva lite om den upptäckt jag gjorde igår. Nämligen att jag tillhör den kroppstyp som har svårast för att lägga på sig muskelmassa. Vilken överraskning va? Samtidigt poängteras att det inte är en giltig ursäkt! Skyll inte på dina gener liksom. Acceptera den du är och träna därefter. "Testet" var ganska coolt dock, det bestod i att mäta olika avstånd på kroppen (egentligen skelettet) och räkna ut förhållanden mellan dessa. Jag var så "ectomorph" man bara kunde bli.

Det fina med kråksången är att i samma bok (med den passande titeln "Scrawny to Brawny") som jag läste detta så finns lösningen. Det handlar om att träna lite annorlunda, hitta lite andra övningar och att äta rätt. Enkelt, men logiskt. Självklart ska man träna anpassat utefter vilken kroppstyp man är född med, eller?

Nu har jag inte kommit så där jättelångt i boken än, men det känns bra med en bok som riktar sig till oss tunnisar (som vill bli större). Inte var dag man hittar det precis.