Pluttur's Blogg

Snart till det rubriken handlar om, men först ett grattis till lillkillen här hemma som blev sju månader idag och firade med att börja krypa baklänges. Eller ja, det kanske inte kvalificerar sig som att krypa. Han mer pressar sig baklänges men han rör sig! :-) Inte lång tid innan han kan följa med ut på milspåret :-p.

Ã…ter till rubriken.
Jag är imponerad över orienterare, hur de lyckas springa mitt i skogen bland stockar och sten många gånger utan att stanna samtidigt som de läser en karta. Dock höll det på att bli en krock idag för en orienterare, inte mitt ute i skogen med en sten eller ett träd som man skulle kunna tro. Nej, nej utan med MIG när han skulle korsa löpspåret samtidigt som han läste kartan:-p.

Jag såg bara i ögonvrån hur någon kommer upp precis framför mig när jag höll för mig ett ganska hyfsat tempo, inte så bra tempo för många andra men för mig var det bra. Det blev en tvärnit från min sida för att undvika en kollision med den intet ont anade orienteraren. Han såg mig men för sent, så han lyckades nästan stanna mitt framför mig men då hade jag redan fått stopp på min gamla kropp. Han fortsatte sedan rakt ut i skogen på nolltid innan jag hunnit tänka ut något bra att säga:-). Det hade sett ut om man kolliderat med orienteraren och skadat sig, jag hade dock inte blivit förvånad med tanke på hur jag skadat mig på några underliga sätt tidigare.

Efter det stoppet stelnade ena ljumsken till en aning, hoppas inte det är en sträckning men det gör inte ont. Ett stopp till blev det på min runda idag. I en av de längsta nedförsbackarna på banan tappade jag min stegräknare som jag lånat av min mamma. Den rullade fort rakt ut i skogen så det fick bli ett stopp till för att hämta den. Orutin att tappa något sådär, men då vet jag till nästa gång att det inte fungerar med stegräknaren utan att hålla i den med händerna. Med tanke på omständigheterna är jag väldigt nöjd med löpningen idag, det har varit riktigt varmt! Tack för idag, slut för idag! Hej då:p

/per