Lantz blogg

I måndags sprang jag Vårruset! Jag har nog sprungit (joggat) max gånger gånger detta året, och tröttnat efter 2 km varje gång, förutom en gång då jag sprang nästan 3 km. Sedan blir det för tråkigt. Men i vintras förstod jag inte det, så jag anmälde mig till Vårruset i tron att jag då skulle ha sprungit 5 km var och varannan dag.

Hade lite mindgames för mig under dagen huruvida jag ens skulle åka dit och springa, det känsdes inte som någon idé. Men med hejarop från Kungälvsmaria + att jag visualiserade framför mig hur otroligt glad jag skulle bli om det osannolika hände att jag faktiskt tog mig i mål, och dessutom sprang hela vägen. Och så gjorde jag det! Jag sprang själv och i min egen takt hela vägen, och spurtade på rätt friskt den sista kilometern.

Var så glad och stolt över mig själv! Vilken härlig känsla!