Från rullator till kryckor! Såja

2009-04-02 18:37   0 Likes   12 Comments   0 Images

Share

Jag har bett om vågen igen och ska se om jag lyckas gå upp någonting, 76.5 kg och ca 5 dagar efter det väger jag 77.8 så det går åt rätt håll. Får passa mig bara så jag inte äter för mycket godis =)En dag har en kompis  som jobbar som massör tagit sig hit, och jag får massage på min nedsatta sida, det är jätteskönt. Jag har oxå fått akupunktur för att jag hade ont i högra axeln och det släppte dagen efter. Plus att jag har fått ultraljudsbehndling 2 gånger men det känns mest
lite varmt och skönt. Inte nog med att man drabbats av en tumör,när jag gör vissa styrkeövningar får jag ont i vänster knä som jag dragit ur led 3 gånger och på senast magnetröntgen sa man att jag saknar brosk i knät och att man kan inte ersätta brosk. Det ska ju inte gå enkelt. Arbetsterapeften har tagit tag i mig igen och nu ska jag träna min motorik och jag har fått börja göra ett grytunderlägg av en lina som är ca 23 meter långt,och fy fan vilken tur att jag har lite tålamod, Många jag känner hade kastat den åt hel.... för länge sen. Det ska träs upp och ner, igenom det ena och det andra och med råge på allt trasslar det och fastnar lite överallt. Hoppas den blir bra iallafall så vi kan använd den. Jag har även fått göra min egen frukost en dag för att träna, jag gjorde Gröt i micron,bryggde kaffe, tog fram smör, bröd och ost .Sen fick jag äta i lugn och ro. Jag kan nu oxå duscha helt själv,och jag passar på att duscha varje morgon, det enda jag frågar om är handuk. Jag klär på mig själv efter några dagar av stretching,jag har blivit grymt stel när jag legat så mycket.
Och jag rakar mig sjäv med rakapparaten. På sjukgymnastiken tycker de att det är dags att göra sig av med rullatorn och plockar fram ett par kryckor. Det går hyffsat och jag känner att jag kan nästan gå utan kryckor, fast jag vågar inte än då huvet fortfarande inte riktigt vill hänga med i mitt tempo.
Dom tror jag har nåt som kallas hjärntrötthet och blir efter allvarliga åkommer i huvudet, det är det jobbigaste just nu känner jag. Några dagar känner jag mig hyffsat pigg och andra är det värre och det är framför allt huvudet som är segt. I fredags lyxade vi till det lite, och Kricko tog med en kebab med ris till kvälls middagen. Yes...första gången jag inte äter sjukhus mat på över en månad. Så jäkla gott, jag spär även på lite och tar en klass 1:a att dricka.
Mersmak och jag säger till Kricko att nästa helg vill jag ha pizza.

Kan det vara tecken på att man blivit bättre?

Hur många ska jag få träffa innan det är min tur?

2009-04-01 20:20   0 Likes   5 Comments   0 Images

Share

Ytterligare några dagar har gått och jag går med rullator och de som såg mig i Uppsala när jag låg som ett kolli, inser vilka framsteg som gjorts, själv tycker man det går rätt sakta, men jag försöker hela tiden att mentalt ställa in mig på att det kommer ta en lång tid innan jag blir bra. Jag fortsätter köra sjukgymnastik och har faktiskt fått gå ute en sväng med rullatorn, jag får prova gå upp för en liten backe och ner för en annan, sen får jag även gå upp för ca 5 trappsteg med räcke och ner på
sama ställe. Jag har som sagt blivit bättre i högern, men det är fortfarande en domnande känsla i hela höger sidan och styrkan och motoriken är nedsatt. Sist men inte minst sätter vi oss i lä och njuter ca 5 min i solskenet och jag känner vårsolen värmer mot mina kinder, tänk att nåt sån enkelt kan va så skönt. Jag får beröm av sjukgymnasten som säger att det är kul att träna med mig för jag är så positiv och att det märks att jag tränat förrut. Jag tar några vara då och då med rullatorn och efter något varv brukar huvet inte vilja var med längre tar även en sväng om med min nya kompis ribbstolen =) En dag kommer en sköterska in och säger att jag måste kanske byta rum och reagera den här gången inte positivt och säger att jag vill inte dela rum med någon och att jag
kommer vara här ganska länge. Hon säger att hon ska kolla på saken och jag hör inget mer.Jag går äter kl 12 och när jag kommer tillbaka springer sköterskan ifatt mig och säger att vi har flyttat dig till sal 19. Fy fan vad lågt säger jag, passa på medans jag äter och inte berätta innan hur det skulle bli. Man ska då även veta att jag hade egen toalett och hade hittat lite rutiner som funkade och sen är de som ligger här oftast mycket äldre än mig och de flesta har fått stroke. Jag blir väldigt besviken och ledsen  men förstår situationen när de kommer in och förklarar att det är en kvinna som behöver rummet och man vill oftast inte blanda kvinnor och män. I rummet ligger en ung kille som har opererat bort en systa mellan hjärnhalvorna, men han mår ganska bra och blir inte kvar
många dagar. En ny farbror flyttar in och han har haft lite problem med en stroke,lite snarkningar på natten ,men annars går även det bra och han får lämna sjukhuset inom några dagar. Nästa och 3:e som flyttar in är Köpingkille och är jäkligt trevlig jag vill inte nämna några namn och han har antagligen fått en systa bak i huvet, men det är ingen som är säker. Vi pratar en hel del och jag har berättat vad jag gått igenom. Jag  vet att det kan vara skönt att prata med någon som har gått igenom liknande. Jag pratade med en tjej från eskilstuna som hade gjort nåt liknande och det hjälpte mig mycket med förberedingen innan operationen. Nu blev det ju som synd är en blödning annars kunde jag kanske vart hemma nu. Han får veta att om ca en månad ska han få opereras i uppsala och fick åka hem idag. Jag fick nummer och namn och vi kommer säkert höras av när saker och ting är bättre ännu. Det är bara hoppas att den 4:e som flyttar in är lika bra och trevlig. Helt plötsligt tycker man det är trist att ligga ensam...jaja man reagerar konstigt under dessa extrema situatoner. God natt och glöm inte att ge er kära en extra kram ni som har nån.

Biffig värre=)

2009-03-31 18:31   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Jag fick väga mig en morgon och jag tänkte nu har jag ju ätit bra sedan Uppsala så en 82-83kg bore jag väga, döm av min för våning när vågen visar 75 kg. Jag har alltså tappat ca 20 kilo sen nov-dec...holy moses. Men så här i efterhand kanske det var tur att jag hade lite att ta av och att jag hade tränat ganska hårt i ett halvår (se träningen mellan, jag tror det var aug-jan). Anledningen är troligtvis att jag ligger i sängen så pass mycket. Jag säger till sjukgymnasten att jag vill jättegärna träna i deras varma bassäng och efter lite påtyckningar från min sambo så fixar de en tid trots att de har mycket att göra och det är kanonskönt för det första är det varmt i vattnet och sen rör jag mig helt själv i bassängen det enda jag får är en flytkudde runt nacken så jag inte ska ramla och hamna under. Jag får göra lite övningar och träna jogga lite på botten. Känns jättebra efteråt och jag säger
att jag gärna gör om det vid mån av tid. Nästa dag tycker de att det är dags för att byta ut gåbordet mot en rullator som är lite svårare. Ja får träna i gymastiksalen och det går hyffsat dock känns det i huvudet att jag får anstränga mig mer,Jag blir inte så trött fysiskt men huvudet säger stopp
och det känns som ett tryck(gör inte ont) och att balansen känns värre. Det är ganska tragiskt, men man ligger i den där förbannade sängen ca 75% av dagen. Jag vill träna mer ,men jag varken får eller orkar mycket mer. Ibland om det finns tid får jag komma på sjukgymnastik 2 gånger/dag och det gillar jag. Det är ju egentligen förjävligt att man inte har tid att köra 2 gånger om dagen, och nu snackar man på nyheterna att man ska dra ner på folk..suck.
Jaja jag vet ju vad jag behöver träna och jag har nyligen träffat på min nya bästa kompis, mr ribbstol heter den. Och när jag orkar kör jag lite benböj,klättrar med händerna, vader,step up och så rör jag mig lite från sida till sida. Nu börjar vi snart närma oss dagsbloggningen så får vi se hur det går.
Jag har dock lite kvar att berätta om tiden här i Köping. over and out!

En snigel går fortare än jag läker, så tålamod är viktigt!

2009-03-30 22:01   0 Likes   6 Comments   0 Images

Share

Det är frukost mellan kl 07:30-9:00 och jag brukar varva mellan gröt och fil med flingor, 2 mackor med ost och marmelad utan kanter(svårt att tugga),lite lingondricka ,kaffe och sen brukar de tvinga på en Gefilus en typ av yoggi som ska vara bra för magen. Efter det försöker jag ta 1 eller 2 varv runt avdelningen om jag orkar, sen är det dags att ladda batterierna till sjukgymnatiken. Jag får träna på att gå mellan barren och jag går framåt, bakåt och åt sidan det är otroligt vingligt men det går hyffsat. Jag får även ligga på en brits och göra lite övningar med bena. Jag märker att kordinationen i höger sida inte hänger med riktigt. Efter det får jag gå upp igen med gåbordet och sen är det till att vila en 15-30 min innan lunchen som serveras kl 12 Och här får man den rätten som serveras och de gör tydligen maten i Västerås. Men än så länge har det varit hel ok mat åandra sidan är jag inte så känslig. Bara de inte serverar mig banan eller svamp. Nu rör jag hyffsat på höger arm och hand och en dag får jag följa med arbetsterapeften och göra lite övningar
bla får jag testa styrkan i ett handtag där jag ska trycka så hårt jag kan, med vänster kommer jag upp i 385 tror det var newton och med höger kommer jag upp i 150 N. Jag får även prova att sätta ca 20 st små pinnar i hål med först vänster och sen höger och med höger blir det ca dubbla tiden. Motoriken är inte riktigt som den ska. Har haft en tung dag i dag och jag får se om jag orkar skriva  lite mer i morgon. Ta hand om er och njut av livet man vet aldrig
vad som kan hända.

Bara Stella är värt att kämpa för!

2009-03-29 19:00   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Under tiden jag ligger i Uppsala får jag för första gången träffa min dotter Stella som föddes 080809 (en dag för sent=)) underbart... hon har blivit jättestor och pappas träning innan opertionen har gett resultat,hon kryper för fullt och nu gör hon även en liten Sylvia vinkning =). Jag var lite
orolig att hon skulle tycka att jag såg otäck ut och bli rädd, men det går bra och det korta håret tänkte hon nog inte på då hon var med pappa när jag rakade mig innan operationen för att hon skulle vänja sig.Det märks dock att hon blivit lite mammig. På fredagen är det dags för sista sjukgymnastiken i Uppsala och hon säger att hon kör hårt med mig. Jag blir helt slut av ingenting, men som vanligt gillar jag träningen trots att den är väldigt annorlunda mot det jag är van vid. I slutet tog jag nästan 100 kg i bänkpress och nu orkar jag lyfta högerarmen 10 gånger...sjukt. Jag tackar sjukgymasten för den här tiden och ska ta i hand och sträcker fram vänster hand ,men hon vägrar och säger "Brukar du hälsa/tacka med vänster?" Jag skrattar och med lite möda och besvär lyfter jag höger och tackar. Jag har även under veckan börjat äta själv,men det är tufft och ingen vacker syn. För det första måste jag lära om mig och äta med vänster och för det andra så läcker mun som ett soll med tanke på att jag inte har någon känsel i vänster sida tänder/mun och  tunga. Jag har haklapp och måste försöka tugga på höger sida och dricka gör jag
med ett sugrör för jag får bara ihop läppen på friska sidan. Men framsteg är framsteg och det är skönt att klara sig lite själv.
En läkare kommer in och säger att efter helgen ska jag få komma till Köping...kanon. Helgen rullar på och jag får lite besök och jag försöker gå nån vända. Kricko packar ihop mina saker och jag får åka ambulanstransport till köping och de ca 13 milen lyssnar jag på ljudbok och ber då
och då om lite vatten,problemet är att jag blir väldigt torr i munnen fort och behöver dricka ofta,tror det har att göra med att jag är  förlamad i halva munnen, och det är samma på natten, jag sover 1 timme sen vaknar jag med saharaöknen i käften. Men jag har vant mig och så har jag fått en sportflaska att dricka ur. Väl i Köping får jag reda på att jag får ett eget rum med både tv och egen toalett..jäkligt schysst och kricko fixar lite "hemtrevligt" med lite foton,blommer och alla kort jag fått.Sen packor hon upp mina kläder i garderoben. Jag får även ett gåbord och några sköterskor presenterar sig. Har inte lika bra kanaler som i Uppsala, men jag har inte kollat så mycket på tv iallafall, dock blev det en del hockey i Uppsala då jag hade kanal 9.

"God natt Sverige, vart du än är"

Mina första steg

2009-03-28 18:44   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Efter duschen känner jag mig mycket piggare och frächare.Kricko har även köpt en mp3 spelare och köpt ljudboken luftslottet som sprängdes av Stig Larsson  3:e boken med Lisbet Salander (grym för övrigt) och jag ligger en hel del och lyssnar på den. Samtidigt masserar jag höger handen och strechar fingrarna och nu har jag fått in snittsen att kunna ta saker från
bordet med min vänster hand. Jag börjar även bli lite sugen på godis och jag har fått en hel del kan jag säga. Men allt jag äter och dricker måste jag göra med stor försiktighet, då jag för det första bara kan tugga/dricka med höger sida plus att jag fortfarande har lite svårt
att svälja. Att sätta i halsen är obehagligt och det hugger till i huvet. Lite lyxigt är de dock för man får välja mellan 3 rätter både till lunch och middag Och det finns ofta nåt gott att välja. Det har blivit måndag och i veckorna jobbar sjukgymnasterna och det är dags för mitt
första pass. Helgens lilla träning i sängen har gett lite resultat och jag har börjat kunna röra lite mer i högerhande, benet, armen och nacken. Jag ska få prova att gå med ett gåbord och sakta men säkert får jag ställa mig upp. Shit vad snurrigt..hela huvet känns som en virvelvind,det har antagligen med att jag bara har en balanssida kvar.Kanske har det även med blödningen att göra. SjälvKlart har jag grubblat och tyckt synd om mig själv och tänkt att vilket jävla skit att det hänt just mig, vad har jag gjort som ingen annan har gjort och var kan tumörn ha kommit ifrån. men jag kommer fram till samma slutsats och det är att jag är där jag är och jag bara försöka göra det bästa av situtionen. Något min avlidna far var duktig att lära mig.
Saknar honom grymt mycket och känner att jag måste gråta en skvätt.Han dog i hjärtattack när han var 50 år för snart 6år sedan. och jag kan i framtiden berätta mer.
Men ändå känns det som ett stort framsteg och ta några steg, det känns lite olustig då högersidan hela tiden är bortdomnad men benet rör sig om dock lite okordierat och jag orkar böja och stödja på det lite. Jag fortsätter träna och snart kan jag gå lite själv, sköterskorna måste iofs gå brevid mig ibörjan och jag måste ha hjälp att lägga upp högerhanden.Det går någon dag och nu kan jag resa mig själv och jag tar min första runda på avdelningen.Nästa dag tar jag 2 varv.
Och varje dag i veckorna tar sjukgymnasten med mig i rullstol och jag får göra lite övningar. jag får även en dag prova gå mellan en så kallad barr med 2 räcken på varje sida.Det börjar även bli dags för min ena syster som  bor i Schweiz att åka hem och hon har varit ett stort stöd för alla.
och hon ber en sköterska prata med en läkare för hon behöver ett intyg till sitt jobb som flygvärdinna på Swiss och gärna på engelska. Men Uppsala verkar krylla dyskar så hon får det till och med på tyska.Hon och Kricko har turats om att massera mig lite och gjort rörlighets
övningar med benet och axeln.Man börjar även prata lite om att jag kanske ska flyttas närmare hem, endera Västerås eller Köping. Köping vore grymt då det bara är 1,5 mil hem och närmare för nästan alla jag känner. Helvete ett bakslag har uppstått och jag har antagligen fått en
sträckning mellan revbena på höger sida och det blir svårt att andas och det hugger till i sidan.Jag får alvedon och en värmekudde och lyckas få lite sömn. 
Sen måste jag igen få passa på och tacka min och krickos släckt som har varit ett så stort stöd inte bara för mig utan min sambo och min dotter.
Och tack Dessan att de fick låna ditt hus i Uppsala det har varit till en stor hjälp. Fort följer.

Lämnar Intensiven

2009-03-27 20:35   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Jag får en känsla av att fixar jag det här då fixar jag det mesta.
Dock är jag mentalt förberedd på att det kanske kan bli svårt att
fortsätta som deltidsbrandman. Men jag tänker inte ge utan en kamp.
Framsteg görs varje dag, men det är väldigt små.Jag kan röra vänster sida
arm och ben.Höger sida är tuffare, men små fingerrörelser har kommit igång.
Jag kan även röra lite på tåna och böja benet lite. Man placerar en lyftvåg
runt mig och kollar min vikt.Innan operationen hade jag biffat till mig nästa 
11 kg på ett halvår(dock inte bara muskler) och vägde ca 91 kg,nu vägde jag 80 kg.
Shit vad har hänt? 8 dagar i respirator och 2 dagar på intensiven..jösses.
på tosdagen får jag ärtsoppa och pannkaka ojdå det satt tydligen igång magen och på fredagen
är jag rent ut sagt skitnödig. Som många kvinnor känner till som fött barn plockar man
fram ett bäcken. En typ av potta som man kan ligga på i sängen. Har svårt att krysta så
jag får en typ av lavemang och det hjälper.Men fy vilken stank, kan man lukta så illa?
Kanske inget för känsliga läsare men jag försöker vara så ärlig som jag kan.
På fredagen får jag äntligen lämna intesiven och får komma till en annan avdelning där jag
ligger i dubbelrum med tv och eget bord vid sängen. Varje dag även på intensiven ligger jag och små
tränar, från att förska röra på högerhanden till att gapa stort och låta tungan fara runt till att sjung
till låtar på radion. Fan jag som var ganska bra på singstar...nu skulle jag ha problem med de flesta =)
Första natten jobbar jag nästan 1,5 timmar att försöka nå vattenglaset med sugrör och med min envishet lyckas jag tillslut. Nästa dag är det dags för min första dusch på ca 12 dagar och lagom till det kommer Kricko som får hjälpa sköterskan. Jag får sitta i en typ av rullstol och Kricko hjälper mig med att hålla upp nacken Gudomligt att känna varmt vatten över kroppen. Man får inte vara blyg det är bara att låta de klä av dig och köra. Dag för dag rör jag mer på höger sida och jag ligger hela tiden och försöker massera min högerhand med min vänster. Det börjar ramla in blommor,kort och sms. Det är många som hör av sig och jag tackar av hela mitt hjärta av alla fina ord.Tänk vad mycket fina vänner och släckt man har.I love you all!

Ps. infvra (tror jag) skönt att höra att det gått bra och att det är dags för lite jobb.

Kampen tillbaka!

2009-03-26 19:09   0 Likes   12 Comments   0 Images

Share

Tack för de värmande orden.

Hjärntumör är ingen lek!

2009-03-25 19:12   0 Likes   13 Comments   0 Images

Share

Hej,

Jag är nu så pass stark att jag kan skriva på min laptop. Det går sakta och vingligt men jag gör ett försök att starta en liten blogg. Som sag har jag opererat bort en i tumör som satt väldigt illa till i huvet. Jag opererades 23 och 24 feb dock fick jag en blödning och de gick in igen den 25:e. under 1 vecka låg jag i resperator. Tror det var den 3:e de väckte mig och det var det otäckaste jag varit med om, jag får en känsla av att jag druknar levande då salivet lägger sig som ett lock ihalsen. Jag var antaglgen så svag i svaljet att jag inte kunde svälja. man fick då suga upp det med en liten slang. Efter ca 30 min hör jag någon säga att jag måste försöka ta ett svälj och ja lyckas. Gurglandet blir mycket bättre och nu börjar det jag är född på nytt. Jag kan inte prata, jag kan inte röra mig jag kan igentligen ingenting förutom att höra och tänka. jag ligger alltså på en intensivavdelning i Uppsala. Var det så här det skulle bli? Personalen ber mig efter ett tag att jag ska klämma med vänster hand och jag lyckas klämma lite sen ber de mig klämma med höger,dock händer ingenting.fort följer trött