Då var det dags för ytterligare en RR från dagens lopp med lite upplevelser och iakttagelser från förstaklungan.

 

Dagen började redan kl 4.45 imorse då den yngste familjemedlemmen tyckte att sova är ganska överskattat och ville gå upp. 90 minuter senare rullade jag ut cykeln för att hämta nummerlappen vid Globen på väg till starten på Medis. På vägen rekar jag sista svängarna av banan samt upploppet för att se vad man kan hitta på där senare. Efter svängen av Enskedevägen är en liten backa ca 1km innan mål, den ser bra ut för en attack konstaterar jag. Väl på torget fanns redan ett knippe orangea cyklister redo att ta sig an dagens äventyr. Lagledarna gick sedan igenom dagens plan och vi gjorde oss redo för start. Crippa sa till mig att köra smart och inte ta för mycket vind för att kunna vara med på slutet och sprätta, klok som han är så bestämde jag mig för att köra på det upplägget.

 

 

Snart var klockan 8 och polisbilen rullade ut på Götgatan, det kändes precis lika mäktigt som när jag körde loppet för 2 år sedan när vi rullade över Söder och ut mot Globen. Jag placerade mig högt som vi blivit tillsagda och gjorde mig redo för en ryckig och jobbig start. När bilen släpper fältet går farten mycket riktigt upp snabbt och nu gäller det att vara med. Första attacken av Rille från ECI dröjer bara nån minut och nu är racet igång. Han plockas snart in och vi kör igenom en knixig del förbi Skarpnäck. Genom Sköndal sprätter Alex till å går loss med Dan Lidman från Hovet, kul tänker jag nu visar laget redan upp sig. Men med 13mil kvar att cykla kommer de givetvis bli inhämtade och Alex lugnar ner sig och glider ner i klungan igen i en backe mot Trångsund. Redan nu skulle det visa sig att loppets 2 mest aktiva attackcyklister hade presenterat sig, Rille och Dan. Men jag tror att det är lite av deras mantra att cykla på det viset, det är roligt att attackera och vinner de inte så har de iaf satt färg på loppet.

 

 

Loppet rullar på och de första milen går i hög hastighet, när vi passerat Brandbergen upplever jag att det lugnar ner sig lite. Nu blir vägarna större och det är lättare att hålla en bra position, jag försöker hela tiden ligga med högt upp men utan att ta vind längst fram, pendlar mellan 10e å 20plats nånstans. Attackerna kommer då och då och alla hämtas in, runt Fors nånstans går Rille iväg igen och allt som oftast är det Rejlers som är där och hämtar hem dom. Peter, Magnus, Peter och Christer ligger ofta där framme i spets och tuggar på km efter km. Nu börjar vi närma oss avfarten mot Segersäng, det märks att många har respekt för backen och de sista km in mot avfarten så kommer många nya ansikten upp i främre delen av klungan för att ta position. Här gäller det att hänga med i svängarna, sista 100m innan svängen går jag ut i vänsterled och trycker på lite för att komma högre upp. Tar ytterkurvan och får en fin linje och passerar ett antal cyklister utan problem. Efter nästa skarpa vänstersväng börjar backen och jag är nu på ungefär 5e rulle, här går Petter och Alex upp och trycker till lite i motlutet, jag försöker undvika att stå upp för att spara kraft och sitter ner men går med. Det blir lite lucka men ingen kommer direkt loss. Peter som sagt att han skulle vinka hejdå i Segersäng är med där uppe han med, precis som han såg ut att vara under hela loppet. Imponerande vilka förningar du tog idag, hatten av för det!  

 

Genom Segersängs tätort är det sedan krokigt, en liten uppförsknäppa och sedan loppet svåraste kurva, en 90graders högersväng som är feldoserad och riktigt skarp. Efter det en järnvägsövergång och efter den får vi möte med någon medtrafikant inte verkar veta på vilken sida av vägen man ska köra på i det här landet. Vi rullar vidare och snart är vi ute på Sorundavägen, en personlig favorit för mig. Här känner jag mig hemma och är van att köra med Farstaklungan, det gäller bara att tänka rätt och inte tro det är ett onsdagspass och att fartsträckan tar slut i Tungelsta, nu ska vi kötta vidare. När vi går ut på Sorundavägen märker jag att Jonas Bohr kommer upp högre i klungan, nu blir det snart race på riktigt tänker jag. Huvudfavorit som han är så gäller det att vi håller koll på allt han gör, tänker att kommer han upp nu så kommer det nog en attack inom kort. Och mycket ritkigt, efter ett par km när vi närmar oss Grindsjön så går han ner i bocken och bränner av en attack. Vi är dock med på noterna och bland annat Christer kör ikapp honom på nolltid, han provar en gång till men det ger inte det resultat han vill. Väljer sedan att ofta hålla han hjul för att vara med på noterna, hör lite när han pratar med andra och han säger att kroppen inte riktigt svarar och att det blir svårt att gå loss från klungan idag.

 

Det är medvind på Sorundavägen och farten är hög. Vi svänger in mot Tungelsta och passerar över järnvägen igen. Återigen attackerar Rille och nu får han gå solo en bra bit, det är nog minst en mil. Imponerande starkt, men lönlöst som tidigare. Nu börjar det inte vara så långt kvar till mål, jag har än så länge hållit mig ifrån att ta vind nästan helt och bara haft någon kort förning här och där som inte kostat på nämnvärt. Börjar fundera på när och hur jag ska hitta på något, benen känns väldigt fräscha och milen börjar ta slut. Bedömmer ändå att det är meningslöst att försöka något innan vi kommer in i tätort då det är för lätt att köra ikapp på de stora vägarna. Tänker att jag iaf ska vänta till Brandbergen, så får jag se om det dyker upp något läge därefter. Vi passerar Årsta Havsbad för andra ggn och sedan slakmotan förbi golfbanan. Här går det fort, riktigt fort stundtals. Vi kommer ner mot Dalarövägen och där är två luriga 90graderskurvor som tas i hög fart, direkt efter den andra går tempot upp snabbt. Får ställa mig upp och spurta lite för att gå med, här tror jag klungan spricker av för att inte gå ihop helt igen. Plötsligt är vi i backen upp mot Brandbergen och det är bara 30km kvar. I slutklämmen av backen går Alex upp å sprätter igen och jag följer med. Boon Edam åkarna börjar även visa sig nu och de är plötsligt 4st av dem där framme och kör. Det blir lite småryck här och var men inget allvarligt, personligen börjar jag spänna bågen lite mer och tar lite förningar här å var. Täpper något ryck från både Dan och Boon Edam åkarna. 

 

Kilometrarna rullar på snabbt, och minnet sviker från vad som hände runtomkring. Var nu inne i race-mode och ville aldrig vara längre bak än 10e rulle. Upp mot Trångsund, en annan personlig favoritfartsträcka, så attackerar Dan för typ 25e ggn. Jag ställer mig upp å går med men det blir inget av det då polisbilen som legat före klungan hela loppet var i vägen in i en rondell och klungan kom ikapp direkt. Ligger kvar i spets och efter vi passerat Trångsund centrum kommer en kille i helvit tröja upp och sätter fart, jag och Dan går med. Men klungan kommer ikapp ganska snart igen, det är inte lätt att gå loss och jag börjar tänka mer å mer på den där lilla backen 1km innan mål. Bestämmer mig för att bli mer bevakande och försöka hjälpa övriga om det går, och sen om krafterna finns prova något på slutet. När vi rullat genom Sköndal så kommer vi in mot knixarna i SKarpnäck igen, vägarbeten å grus på vägen ställer till trubbel här. Stefan, lagets ess i spurten börjar ta position och kommer upp på 3-4e rulle. Han verkar dock lite sliten och frustar fram, inte lätt att få någon vila bakom oss småttingar när man har den enorma axelbredden. Christer ligger å drar längst fram när vi går in under motorvägsbron, jag ligger på Stefans hjul när han precis i svängen kör rakt fram och in på cykelbanan ist för att ta vägen. Så skarp var väl inte svängen tänker jag, vad hände egentligen. Trycker till å går upp jämsides med Christer för att berätta att Stefan är borttappad, lägger mig i spets men försöker hålla nere tempot så Stefan ska få komma tillbaka i läge så behärskat och lugnt som möjligt. 

 

Nu börjar folk hetsa upp sig igen och vilja ta positioner inför avslutningen. Klungan blir väldigt bred så fort det går lite uppför och med några km kvar så får jag paniksvänga för en refug mitt i vägen som jag inte såg pga cyklsiter framför. Puh tänker jag, det var nära det där, samtidigt smäller det bakom och någon ett par hjul bak har dundrat in i refugen. Otäckt. Det gäller att hela tiden ha koll längre fram än bara hjulet framför, annars smäller det förr eller senare. Nu går det fort igen, Bohr är med där uppe och även ett antal från Boon Edam. Ut på Enskedevägen tappar jag lite position efter det att tempot lugnat ner sig lite, i sämsta läge känner jag och blir lite stressad. Vi kommer in mot den stora rondellen över Nynäsvägen och jag har nu en ganska rutten position och är lite instängd. Efter rondellen kommer Magnus runt på vänstersidan samtidigt som jag ser att Stefan är med igen högre upp till höger. På rakan innan nästa sista skarpa högern in mot backen jag spanat ut, så säger jag till Magnus att köra upp för att komma fram. In i kurvan måste vi ligga bättre för att inte hamna hopplöst efter. Han trycker på och går in i spets framför Stefan in i backen. Känner att läget är inte rätt för en attack i backen men går ändå upp i spets för att hjälpa till att dra. Går inte max men det blir en liten lucka ner bakom och jag vet inte riktigt vad jag ska göra i det läget. Det är 1km kvar och svagt uppför, det är typ omöjligt att hålla hela vägen men jag har ju ändå en liten lucka. Bestämmer mig ändå för att köra på, benen surnar snabbt. Alldeles för snabbt. Får slå av och klungan kommer ikapp. Men fan, vad gör dom, de kör inte om. Jag blir kvar i spets med tunga ben ett par hundra meter till. Svänger tillslut tvärt till vänster för att falla ner, tänker nu att nu blir det 50e och sista plats i mål. Alla kommer köra om. Men fler verkar vara trötta, jag lägger de krafter jag har kvar på att få så bra position som möjligt in på målrakan. Alex går in i sista sväng i spets med Bohr på rullen, ser inte till Stefan, jag kommer nog in som ca 10a på Magnus rulle. På målrakan kommer adrenalinet och jag ger allt jag har kvar för att ta så många platser som möjligt. Går om Magnus till vänster och får även fatt på Rilel och en Vallentuna cyklist 20-30m innan mål. Med närapå maxpuls går jag i mål som 4a bakom Bohr som vann lätt, Petter Gisslen från Boon Edam och en annan vallentunare.

 

 

Efter mållinjen låser jag nästan upp bakhjulet för att få ner farten. Rullar upp på trottoaren och får sätta mig mot husväggen. Sedvanligt skitsnack och kramkalas följer sedan. Det blev ett grymt kul race och extra kul för min egen del givetvis att få ta en oväntad topplacering. Tacka alla i laget, utan ert hårda arbeta längs vägen så hade det inte blivit samma resultat, vi är starka tillsammans! Väldigt kul även att höra Bohrs kommentarer och beröm till teamet efter loppet, han ser potential i oss och det gör jag med!