Hitta tillbaka till löpningen...

Löpklubben jag tränar med arrangerar några interna tävlingar varje år där man får handikapp efter ålder. Själv tror jag dock att jag tillhör gruppen som inte får något handikapp.

Idag var det dags för 2000 meter på bana. En ganska udda distans som man inte har riktig koll på hur snabbt man kan springa. Kände innan jag åkte dit att jag var nöjd om jag sprang under 8 minuter. Väl där snackade jag lite med min tränare som jag springer ganska jämnt med och han siktade på 7:30 så jag tänkte att det kunde vara en bra idé att ta rygg på honom eftersom jag räknade med att han skulle försöka hålla en jämn hastighet.

Först sprang damerna och därefter herrarna. Skulle gissa att vi var runt 15 damer och 25 herrar som sprang. Det var masstart som gällde och jag stod emot min sedvanliga rusning vid starten och tog det i stället lite lugnare tills min tränare sprang förbi. Då hängde jag på hans rygg, och det kändes som det var på gränsen att det gick. Har fortfarande en bit kvar tills formen är tillbaka där den var för två månader sen.

Första kilometern gick på 3:50 vilket är fem sekunder långsammare än 7:30-tempo. När det var dags för sista varvet fick jag min sedvanliga psykologiska kick och med 2-300 meter kvar ökade jag hastigheten. Sista hundra metrarna sprintade jag rätt hårt och var nere på 2:40-tempo per kilometer.

Andra kilometern på 3:44 gav en sluttid på 7:34 vilket var en positiv överraskning då jag kört mer BJJ än löpning senaste veckorna.

På lördag ska jag springa midnattsloppet i Göteborg. 10 km, men jag har inga förväntningar alls. Räknar inte med att jag tar min tid från Lundaloppet i maj på 41:37.

På torsdag kör löpklubben 200-metersintervaller. Troligen kommer jag missa dem.