jimpet76's Blog

Ytterligare några dagar har gått och jag går med rullator och de som såg mig i Uppsala när jag låg som ett kolli, inser vilka framsteg som gjorts, själv tycker man det går rätt sakta, men jag försöker hela tiden att mentalt ställa in mig på att det kommer ta en lång tid innan jag blir bra. Jag fortsätter köra sjukgymnastik och har faktiskt fått gå ute en sväng med rullatorn, jag får prova gå upp för en liten backe och ner för en annan, sen får jag även gå upp för ca 5 trappsteg med räcke och ner på
sama ställe. Jag har som sagt blivit bättre i högern, men det är fortfarande en domnande känsla i hela höger sidan och styrkan och motoriken är nedsatt. Sist men inte minst sätter vi oss i lä och njuter ca 5 min i solskenet och jag känner vårsolen värmer mot mina kinder, tänk att nåt sån enkelt kan va så skönt. Jag får beröm av sjukgymnasten som säger att det är kul att träna med mig för jag är så positiv och att det märks att jag tränat förrut. Jag tar några vara då och då med rullatorn och efter något varv brukar huvet inte vilja var med längre tar även en sväng om med min nya kompis ribbstolen =) En dag kommer en sköterska in och säger att jag måste kanske byta rum och reagera den här gången inte positivt och säger att jag vill inte dela rum med någon och att jag
kommer vara här ganska länge. Hon säger att hon ska kolla på saken och jag hör inget mer.Jag går äter kl 12 och när jag kommer tillbaka springer sköterskan ifatt mig och säger att vi har flyttat dig till sal 19. Fy fan vad lågt säger jag, passa på medans jag äter och inte berätta innan hur det skulle bli. Man ska då även veta att jag hade egen toalett och hade hittat lite rutiner som funkade och sen är de som ligger här oftast mycket äldre än mig och de flesta har fått stroke. Jag blir väldigt besviken och ledsen  men förstår situationen när de kommer in och förklarar att det är en kvinna som behöver rummet och man vill oftast inte blanda kvinnor och män. I rummet ligger en ung kille som har opererat bort en systa mellan hjärnhalvorna, men han mår ganska bra och blir inte kvar
många dagar. En ny farbror flyttar in och han har haft lite problem med en stroke,lite snarkningar på natten ,men annars går även det bra och han får lämna sjukhuset inom några dagar. Nästa och 3:e som flyttar in är Köpingkille och är jäkligt trevlig jag vill inte nämna några namn och han har antagligen fått en systa bak i huvet, men det är ingen som är säker. Vi pratar en hel del och jag har berättat vad jag gått igenom. Jag  vet att det kan vara skönt att prata med någon som har gått igenom liknande. Jag pratade med en tjej från eskilstuna som hade gjort nåt liknande och det hjälpte mig mycket med förberedingen innan operationen. Nu blev det ju som synd är en blödning annars kunde jag kanske vart hemma nu. Han får veta att om ca en månad ska han få opereras i uppsala och fick åka hem idag. Jag fick nummer och namn och vi kommer säkert höras av när saker och ting är bättre ännu. Det är bara hoppas att den 4:e som flyttar in är lika bra och trevlig. Helt plötsligt tycker man det är trist att ligga ensam...jaja man reagerar konstigt under dessa extrema situatoner. God natt och glöm inte att ge er kära en extra kram ni som har nån.