What doesnt kill you makes you stronger!

2009-05-02 15:12   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Ytterligare lite återberättelse om första veckorna.

Lagom till man fått tillbaka lite hopp blir Stella 8 mån sjuk för första gången och det är magsjuka och den håller i sig i 3 dagar och i mitt tillstånd känns det som 1 vecka. Och om jag fått jobba med psyket innan, så sätts det verkligen på prov nu. Stella får feber och blir jättegnällig och man känner vad det tär på psyket att inte ens kunna ta hand om sitt barn, för hur mycket jag än vill så orkar inte kroppen och jag måste verkligen gå in i mig själv och försöka koppla ifrån allt jag hör och ser. Kricko gör ett jättejobb och vi får som vanligt mycket hjälp av vår familj. 1 dag går efter Stellas magsjuka och yes vi kanske klara oss från magsjuka?…..men nää  som om inte allt vore för jävligt just nu, så spär vi på med magsjuka för mig och Kricko också…..är det sant?

Kan ni se synen, jag som är som jag är, kastar mig ner på golvet för att plocka upp hinken och håller den till Kricko i sängen som spyr och samtidigt matar Stella med flaskan, Stella märker det förstås och blir rädd och skriker sitt allra gällaste skrik. I 4 dagar mår vi inte speciellt bra och på 2 veckor hemma så har jag inte mått nå bättre än vad jag gjorde på sjukhuset vid mina bästa stunder….ska det bli så här? Trodde ju att när magsjukan släpper skulle jag väl må lite bättre, men det tar någon extra dag sen känner jag en stor skillnad och känner mig faktiskt piggare och orkar till och med köra lite med hanteln. Man märker även på stegräknaren att bena rör sig mer än på länge…Och äntligen infinner sig lite hopp om att det kan kanske bli hyfsat tillslut. Visst att man hör att nerver hittar nya banor och att ögat kan bli bättre och samma med balansen, men jag kan säga att man är rätt orolig ändå för det är ju inget man vill leva med. Men skönt att man kan känna sig lite mänsklig igen.

Här har Stella magsjuka och 39,5 i feber.

1:a veckan hemma, Min syster Tina och Krickos syster Sofie sliter med rötter som senare Starke Jocke kom och avslutade. Han Undrade hur man trodde man skulle få upp rötter med såg och spade och slet bort de med ett spätt =) Men ett bra träningspass och vilja visades.

Mår lite bättre och får besök av Peter och Tomas som fyller år och han har tagit med sig min favorit till tårta banantårta. (Har inte ätit banan sen jag var 3 och någon tvingade i mig =))

Ordet kämpa har fått en ny innebörd!

2009-04-29 17:34   0 Likes   5 Comments   0 Images

Share

Hej, här kommer lite återberättelse och repetition om första tiden hemma.

Jag förstår att man väntar ca 3-4 veckor innan man kör igång med dagrehab. För jäklar vad bara vardagen suger musten ur en. Kändes som sagt kanon att komma hem till påsken. Solen sken, syrran var hemma från Schweiz, Besök av Krickos syster med fam., ligga i solstolen och kolla när de jobbar i trädgården, tvättar av båten och barna som springer runt och leker, men det var kul ca 5 tim på förmiddagen sen kom smällen. Jag blev helt utslagen, och med det menar jag att knappt orkar röra en fena, man blir apatisk och orka knappt prata och allt känns som ett rent helvete. Tillslut kom kvällen och man hoppas på att man återhämtar sig över natten…men det var ju troligt. Vaknar av att man är nästan lika stel och seg som kvällen innan. Däremot skapar jag lite rutiner som att ta en lång dusch för att mjuka upp kroppen, försöka gå en liten tur ner till mor som bor 400 meter ifrån och även köra ett bubbelbad för att få lite vattenmassage. Jag sitter även och försöker stretcha lite.  Jag lyckas faktiskt göra frukost en morgon och det tar ca 50 min, Snacka om att man gör allt i slowmotion. Hämta mjölkpaket, hämta ost, hämta smör, hämta en kopp, hämta en till…..ja ni förstår. Tänkte jag skulle vara trevlig på Påskafton och äta god mat med alla, men det gick inte alls, så fort jag kom dit var det bara att hitta ett rum och lägga sig. Det är så jäkla jobbigt och trist och tär på psyket att kunna tänka klart och ha en vilja, men inte kunna genomföra det för att kroppen och hjärnan inte orkar. Många skriver att  kämpa på och det kanske jag gör, men för mig känns det inte som att kämpa, för mig känns det bara som att jag ligger och hoppas på bättre tider, men visst man får acceptera att ta sig upp om mornarna, gå en liten promenad , dricka en kopp kaffe, ta en dusch osv är ett steg i rätt riktning och är vad ordet kämpa betyder just nu.

Nu har jag även lyckats förminskat vissa bilder från tiden i uppsala (inget för känsliga tittare)

Skönt men tufft!

2009-04-11 19:24   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Hej på er. Nu har jag kommit hem och igår på dagen var nog den bästa på länge. Jag började dagen med att göra frukost till Kricko och mig, och det tog ca en timme: ) Var ute en hel del i solen och satt och tittade på när släkten jobbade med båten och med trädgården. Gick en sväng till min mor på morgonen och det är ju tur att det bara är ca 400 m. Dock fick jag betala för det hela på eftermiddagen och kvällen. Jag mådde riktigt dåligt och har väl inte riktigt återhämtat mig än. Känner att det inte känns så bra just nu. Ska gå och lägga mig och se om det finns något hopp för kvällen.

Nu är det kväll och tyvärr så känns det inte så mycket bättre. Jag kommer nu att ta en liten paus i bloggandet, men kommer att skriva när jag orkar och är pigg. Måste nu främst försöka att fokusera på att orka med vardagen. God natt  och vi hörs snart.

Home sweet home

2009-04-09 21:18   0 Likes   6 Comments   0 Images

Share

Idag är det dags att komma hem och det är väl med blandade känslor. Givetvis ska det bli grymt skönt att komma hem, men tyvärr har jag inte haft en upppåtgående kurva
de senaste 3 dagarna. och det hade ju kännts betydligt bättre om jag varit lite piggare. Min förhoppning är att hemmamiljön kan göra mig lite piggare och det skulle vara det största
framsteget de nästa ca 4-5 dagarna. Jag har hört och jag vet att det går upp och ner och det kan inte alltid gå spikrakt uppåt, men jag måste erkännna att det är lite tungt. Jaja nu ska jag försöka tänka positivt. Det är påsk, och fint väder ska det bli, god mat väntar och de bästa människorna i världen väntar. Kan ju faktiskt inte bli så mycket bättre. Det innnan skrev jag imorse på sjukhuset och nu sitter jag och skriver i soffan hemma och jag tar nog tillbaka det jag skrev.
just nu är det bara bra känslor att vara hemma. Kricko hade gjort pasta carbonara till jag kom hem och det var länge sen mat smakade så bra. Och ikvällhar min mor gjort tacopaj, supergott. Klart inte allt är tipp topp men jag kan lika bra vila hemma som där. Glömde berätta nåt tragiskt som hände på hembesöket i tisdags. när vi hade varit här ca 45 min sa jag till sjukgymnasterna, jaha ska vi åka hem nu...? Är jag dum i huvudet som kalla lasarettet för hem? =)
måste berätta om en annan rolig sak som jag fick höra av min syster till middagen ikväll. min första kommentar till hennes kille (schweizisk mästare i judo) som kom och hälsade på mig
dagen efter att jag blev tagen ur respiratorn och inte kunde röra på mig var: christoph, ska vi bryta arm...... har ett svagt minne av det hela, men var antagligen rätt drogad.
min syster försökte även att säga åt mig att ta det lugnt, men jag gav henne ett NEJ till svar och fortsatte att skämta. Nu ska vi se hur första natten blir?
Önska mig lycka till.

Vad händer med mig? Tungt att inte veta.

2009-04-08 20:35   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Läkarna gick som vanlig ronden imorse vilket de gör alla dagar i veckan utom tisdagar då de har sk sittrond.(otäckt vad man börjar kunna mycket om sjukvården) iallafall sa hon jaha JImmy ska du åka hem idag, hehe sa ja imorgon va det väl? ok du vill det sa hon? jag vill ju inte missa vattenpasset idag.Det är ju lite klurigare att träna i en varm och så stor bassäng hemma och träning ser jag just nu som det viktigaste. En annan sak jag kommit underfund med är att folk som ser mig
tror att jag är lite bättre än vad jag egenligen är, klart jag är bättre men jag hoppas ju givetvis att jag kan kommma tillbaka till ett hyffsat normalt liv.
Det man ser är ju att halva ansiktet ser lite konstigt ut och att jag är rätt vinglig men man ser inte känslan jag har i huvet, dövheten på en örat som gör att det blir lite problem med mycket ljud, Tröttheten både fysiskt men mest sk hjärntröttheten och så är ju halva kropen mycket svagare än resten. Sen finns ju en del andra osynliga symptom som ytterligare kan komma som depretion osv. Jag har som sagt passat på att läsa på lite på nätet och det är väl tur de, för det som
jobbar här är duktig, men de är inte proffs. Jag läste senast idag om att munhygienen är viktig när man haft blödnig och tilllika ansiktsförlamning för att man är bortdomnad i halva mun och känner inte om mat annat har fastnat och har då lätt att få karies. Jag fick oxå en förklaring varför jag är så torr i munnen något som dock blivit bättre, men det är inget någon har sagt till mig. Skumt? Jag har även kolllat lite på tips för ansiktsförlamning och hittade att man kan prova massage,akupunktur och laserbehandling, nu har de ju int gått så lång tid än ,men det kan ju va bra och veta inför framtiden. Om det är någon annan som har lite bra tips på allt möjligt är ni välkommna att skriva en rad eller två. Har märkt att kvällarna blir mycket jobbigare. Har just nu än känsla av
att halva ansiktet känns jättetungt och det ilar,domnar och känns allmänt obehagligt plus att jag blir snurrigare och kan inte gå lika mycket som jag gjort förrut. Man vet ju aldrig men jag hoppas ju att det är ett tecken på att saker börjar vakna till, men det är ju bara mina förhoppningar. Tyvärr
kan ingen här säga vad det är. Tänkte iallafall sluta lite positivt och säga att jag gjort om styrketestet jag skrev om förrut där jag skulle kolla styrkan i vänster respektive höger hand. Förra gången hade jag 380 N i vänster och 150 i höger, nu hade jag 450 N i vänster och 330 i höger.Har alltså ökat det dubbla sen 3 veckor tillbaka, det var kul och ett bra besked. Nu ska jag lägga mig och försöka läka. Tror även det blir guld til färjestad. I morgon är det hemmåt. Kram och god natt!

Bomben!

2009-04-07 19:19   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Lite tråkig läsning så här i början men jag  la mig tidigt vid ca 21 .00, men kunde inte sova och det känndes inte så bra och vid midnatt började ögonen äntligen falla igen. Med hopp om att det skulle kännas som förmiddagen igår går gick jag ur sängen och in duchen, men jag känner att det mesta känns lite segare...trist som fan. Jag vill ju framåt inte bakåt. Nåt som känns skönt är att jag gjorde faktiskt klart grytunderlägget idag...snacka om att det ska användas efter allt slit. Och ni som har beställt, det kan ni glömma, ni skulle inte ha råd, skule bli världens dyraste grytunderlägg=). Trots att jag inte varit på topp idag har vi gjort hembesök idag, det var jag en sjukgymnast och arbetsterapeften, och vi provade att jag kunde sitta på toa ,komma i bubbelbadet (vilket jag ser fram emot),gå upp och ner för trappen och så jag kunde ducha och allt gick galant och det var rätt trevligt att komma hem en sväng efter 1,5 månad på sjukhus. Dock varade det bara en 45 min, men vi hann sitta i solen och ta en kopp kaffe och munk. Och här kommer bomben, jag får komma hem på torsdag om allt känns bra. Jag får åka hem i morgon om jag vill, men eftersom jag inte mått 50=) så vill jag avvakta till på tors. Och jag uppskattar verkligen besök, men jag vill att ni gärna fortsätter hör av er till Kricko innan och hör om det är ok, Jag behöver fortfarande mycket vila och är rädd att det kan bli lite för mycket om flera skulle dyka upp samtidigt...ok? Kram på er alla!

Må för bra verkar straffa sig.

2009-04-06 20:30   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Igår fick jag oväntat besök av några gamla klasskamrater tillika gamla hockeykompisar som hade varit på kikfest och de hade samlat en massa underskrifter från folk som hälsa....tack så myket. En annan rolig sak i allt elände var att innan operationen fick jag en Djurgårdströja med påskrifter..inte illa. Får väl hoppas på en lite bättre säsong näst år så den kommer till användning. Just nu ser ju färjestad riktigt starka ut och det är ju kul för Kricko (ingen är ju gladare än jag) =). Det ända jag behöver göra är att säga till på avdelningen så de vet vart jag är. När vi hade gått en stund frågadehon om vi skulle ta en sväng med bilen och varför inte tänkte jag och då passade vi på att åka till Mc och tog men en hamburgare till middag inte det nyttigaste men det skiter jag i just nu. Känner jag mig själv rätt kommer jag köra ganska mycket träning när jag väl orkar och allt känns bättre. och sen är det ju så att så här smal har jag ju inte varit sen innan lumpen. Idag sa sjukgymnasterna kl 11 att de inte skulle hinna med mig på förmiddagen men att jag fick följa med ner och köra själv samtidgt som dom hjälpte en annan och jag hängde med direkt. Först körde jag en 10 min på cykel och sen gick jag in på gymet och körde väldigt lätt 5 olika övning. KL 12 var det lunch  och sen satt jag på balkongen en stund innan kl14 då det var dags at ta en tur med sjukgymnasterna igen och den här gången gick vi i skogen bakom lassarettet och stegrekordet var ännu en gång nått. Kände mig rätt pigg och satt och sola på balkongen,sen fick jag besök och efter en stund sa jag att jag var lite trött och gick och la mig. Jag vaknar av att man väcker mig ca 17.20 och frågar om jag ska ha middag.Och helt plötsligt känns allt förjävligt jättesnurrig i huvet värre domningar än vanligt och efter  maten meddelar jag en sköterska att det inte känns bra och hon tar blodtrycket och febern.Men allt ser ok ut. Sen kommer morsan och under tiden hon är här släpper det sakta men säkert.....skönt. Kan säga att man blir lite orolig när det känns värre än vanligt, man börjar spekulera om de mest otäcka sakerna. Nu känns det lite bättre och jag orkade även skriva lite. Kanske vart lite för mycket träning och sol idag? Kram och god natt!

Mera sol och våta drömmar ! =)

2009-04-05 21:14   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

En ganska ok natt, vaknar dock fortfarande ca 7-8 gånger och måste dricka och byta position i sängen då vissa ställningar gör att jag får ont i huvudet.
Igår kom morsan, Kricko, hennes pappa och min söta dotter på besök och vi gick en sväng ute i det fina vädret. Först gick vi till tågstationen och satt på en bänk och solade sen gick vi tillbaka till avdelningen och satte oss på balkongen och fikade. Grymt skönt att sitta i solen och jag tror till och med att jag fick lite färg. Man har tagit med ett par stavar hemifrån och nu har jag lagt kryckorna åt sidan och det känns verkligen att balansen har blivit bättre nu gäller det att få ordning på min högra sida. Axeln är värst och det är säkert för det sitter så mycket olika muskler där. Kan meddela för er som vill veta hur det känns att om jag ligger på rygg och ska gör så kallad bänkpress så känns det som jag har en stång med ca 50 kg att trycka upp. Samma gäller för biceps, känns som jag kör med ca 10 kilos vikt när jag bara har handen. Resten av höger kroppen är likadan plus att jag har stickningar och domningar. Men det har blivit mycket bättre. Ett annat sundhetstecken är att jag vaknade en morgon och det ryckte i baguetten (som någon utryckte sig i robinson
nåt år =)) Och det är ju skönt att veta att det funkar som det ska. Kanske lite väl magstarkt att dela med sig av, men ville bara säga att "Nisse,Stanley" mår bra.=) Har vägt mig igen och nu ligger jag på 78,1 kg. Och näst vecka pratade sjukgymnasterna att jag skulle få börja styrketräna i maskinerna.
Har haft möte med läkare,arbetsterpeft,sjukgymnast,kurator och Kricko och det kom fram till att än så länge går det som det ska,jag har fått sluta med salva i ögat och tar bara en tablett morgon och kväll för blodtrycket.Man bestämmde även att man ska göra hembesök på tisdag och jag ska få prova om jag har några problem hemma, jag tror dock att jag fixar det mesta, kanske behöver jag en pall i duchen som jag sitta på. Man sa oxå att jag kanske får en dagspermission
till helgen, men det beror på hur jag mår och om jag orkar.

Robinson? en walk in the park!

2009-04-04 19:17   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Vet inte om det är psykiskt, men jag tycker jag blir segare på helgerna. Det var likadant förra helgen. Och sen har ena ögat blivit rött igen, det är inget jag känner men det ser så tråkigt ut.Jag ser fortfarande suddigt och har dubbel seende, men jag har kommit på jag ser inte dubbelt när jag har huvudet i en viss vinkel, men så fort jag tittar ner eller upp se jag dubbelt. Jag har som sagt fått låna en stegräknare och mitt mål var att öka varje dag, men jag insåg ganska snabbt att det har med dagsformen att göra, så det får bli att göra så gott jag kan istället. Tog iallafall rekord igår så det var bra. och ni kan följa min steg på träningsdagboken om ni inte sett. Jag tar ju inte så stora steg så den är inställd på 30 cm/steg. Har ju bara berättat om frukost och lunch än så länge men det är klart vi får mer=)  kl 17.00 serveras det middag och kl 19 eller 19.30 får vi kvällsfika och jag brukar ta en kopp kaffe och 2 smörgåsar med ost och marmelad och som sagt är jag som en bäbis igen och petar bort kanterna. Men det är mest för att det är svårare att tugga.
Igår var det dock att lyxa till det igen så Kricko hade fixat en michepizza och en coca-cola. Det blev som en träning bara det, då pizzerna är ganska stora och när de blir lite kalla blir de sega, så det var lite klurigt att äta, men det var gott som fan. På eftermiddagen hade 2 sköterskor ringt in sig sjuka och då fick min Kusin komma in och jobba, skönt med ett bekant ansikte som springer runt. Jag passade även på att sitt på balkongen en halvtimme och det kommer
nog bli en framtida favorit om vädret är bra. Jätteskönt att sola lite och samtidigt lyssna på en ljudbok.Har precis börjat på Tjuvarnas marknad av Jan Guilliu.
När jag gick med sjukgymnasterna igår gick jag med stavar och jag har bett kricko köpa ett par, de är lite lättare än kryckor och sen blir det bättre träning. Sen har jag även bett henne att ta med en kudde som vibrerar och som vi haft hemma. Jag tänkte att det kan vara skönt för min domnade sida. Ännu en rumskompis har flytat in och han verkar fått en "tia" en slags tillfällig propp.Googlande upp blödning i hjärnarn igår och har läst på lite, mycket av det jag upplever
är samma som de som får stroke och då läste jag även om tia, så jag tror han blev lite imponerad när jag sa att det låter som tia (påläst grabb de där =)) Om man ska tänka lite positivt så verkar det vara tur att blödningen var på vänster sida då höger sida kan göra att man får personlighetsförändringar osv.
Ha nu en fortsatt trevlig helg, själv ska jag ladda lite för robinson något jag för övrigt hade tänkt söka i år, men det var planerat att vi skulle åka till Thailand. Men inget blev ju riktigt som man hade tänk sig, Jag fick mig ett eget tuffare robinson att ta mig igenom.

Träning istället för blogg idag!

2009-04-03 21:29   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Har kännt mig ganska pigg under omständigheterna idag, så jag har prioriterat att träna istället för att skriva. Har fått lånat en stegräknare och igår tog jag rekord med 4322 steg idag lyckades jag öka på till 5800 steg efter en ganska lång promenad med sjukgymnasterna. Nu kollar jag på hockey men ena ögat är väldigt rött och jag bör nog lägga mig för att det inte ska bli värre. Hörs imorgon!