Hitta tillbaka till löpningen...

Efter en sen anmälan fixade jag en startplats till broloppet för ett par veckor sedan. Eftersom formen är bättre än någonsin så kändes det självklart att ta chansen att sätta ett nytt personbästa på halvmarathon.

Min tidigare bästatid på tävling är 1:35:05 och den tiden är fyra år gammal. Eftersom jag sprang 20 km i 1:32-tempo för några veckor sedan kändes det som ett rimligt mål att försöka komma under drömgränsen 1:30.

Dagen för loppet blev lite speciell. Redan kl 11:00 gick bussarna över från Malmö till Köpenhamn trots att loppet inte började förrän kl 16:00. Fem timmars väntan i Danmark alltså. Det kunde väl varit okej om det inte varit för att det blåste kraftigt och regnade mer eller mindre kraftigt. Inte fanns det någon möjlighet att komma under tak heller. Som tur var fick vi tag i regnkappor som de delade ut gratis, för de tog slut rätt snabbt sen. Ett par timmar sprack det dock upp och solen började titta fram.

Provsprang några steg när jag skulle lämna mina överdragskläder och aj, vad det kändes i vaden. Min bristning i vaden som jag dragits med i en dryg månad nu har inte blivit bättre eftersom jag inte vilat några längre perioder. Denna gången var det intervallerna i tisdags som gjorde sig påminda. Blev lite rädd för det kändes verkligen inte bra. Men bestämde mig för att det fick bära eller brista. Tänkte inte tillåta vaden att påverka min tid. Dock blev det som vanligt. Den gjorde ont första kilometern sen släppte det. Haltade till start och haltade efter målgång :)

När starten gick var jag så pass långt fram att jag inte blev hindrad av de andra löparna trots att det var några hundra framför mig (av 32.000 anmälda). De flesta drog iväg rätt hårt eftersom jag startade i "Under 1:30"-gruppen. Direkt vid starten springer man in i en tunnel som är 3-4 kilometer lång vilket gör att man inte kan se sitt tempo på GPS-klockan. Väldigt lätt att förivra sig där, men jag sprang helt på känsla och försökte lägga mig i 4:15-tempo som var mitt mål att hålla loppet genom.

Blev omsprungen hela tiden, och det var stressande. Samtidigt var det väldigt varmt i tunneln så jag kände att jag låg på gränsen. Bestämde mig att inte öka utan lita på känslan i kroppen. Som tur var fanns det kilometermarkeringar i tunneln och det visade sig att jag låg exakt på 4:15-tempo. Det var en väldig lättnad att komma ut tunneln som var varm och kvav. Trots att solen strålade utanför så blev man nerkyld av den starka medvinden som blåste i ca. 15 m/s längs hela löpningen över bron.

Nu började en lång seg uppförsbacke som varade i ungefär en mil efter tunneln. Medvinden gjorde det dock lite lättare men det var svårt att hålla 4:15-tempot i uppförsbacken. Och när jag passerade 10-km markeringen låg jag ca 35 sekunder efter. Kämpade rätt hårt för att inte tappa ännu mer och lyckades lägga mig på ca 4:17-tempo de sista kilometrarna uppför backen.

När det sen planade ut och började gå nerför gick tiderna snabbt ner mot 4:00-tempo och jag åt snabbt upp de sekundrarna jag låg efter. I slutet av bron var jag ikapp och förbi mitt tänkta tempo med några sekunder. Sista 5 km sprang man inne i Malmö och där hade man ingen nytta av vinden. I stället stekte solen på rätt bra och det var lite backigare än väntat. Orkade inte riktigt pressa ner tiderna mot 4:00-tempo utan tempot sänktes marginellt på slutet. Dock lyckades jag med mitt mål och kom i mål på 1:29:25. Den officiella tiden blev 1:29:33, men jag tror det är bruttotiden som redovisas där.

Väldigt nöjd med att lyckas nå mitt mål. Att springa över bron var en fantastisk upplevelse och en njutning. Hade gärna gjort om det.