Hitta tillbaka till löpningen...

Så var det dags för dagen D. Inför året satte jag upp 9 mål och det största av dem var att springa Köpenhamns marathon på en snabbare tid än jag sprang Stockholm Marathon 2006. Det vill säga snabbare än 3:58:00.

I början av året tränade jag mest distans och för nästan två månader sedan sprang jag Heleneholms Marathon i Malmö på 3:55:12. Därefter gick jag över till tempoträning med snabba pass och hårda intervaller med löpklubben. Formen har snabbt blivit bättre och bättre. 41:37 på Lundaloppet 10 km för två veckor sedan och sedan 20 km på 1:27:46 tre dagar senare på träning.

Dock började jag få problem med högervaden när jag värmde upp inför Lundaloppet och den har känts värre efter varje pass. Dock har den inte påverkat passen men man blir ju lite orolig. I tisdags skulle jag köra intervaller som sista pass innan Köpenhamn, men det blev bara 5 km uppvärmningslöpning sedan nöjde jag mig eftersom vaden kändes hela varvet.

Därför var jag rädd för att vaden skulle påverka mitt lopp idag och valde att vila den så mycket som möjligt sedan i tisdags. Tog hissen både upp och ner för trapporna på jobbet. Det skulle dock visa sig att vaden inte påverkade loppet alls, även om jag kände av den lite.

I övrigt började jag käka väldigt kolhydratrik mat från tisdag kväll och framåt. Tanken var att äta långsamma kolhydrater i början för att sen gå över till snabbare och snabbare kolhydrater. Avslutade med snabbmakaroner och köttfärssås igårkväll. Frukosten blev lättmjölk med havregryn och ett par mackor med ost och chokladflarn (som man äter i Danmark). Hällde i mig en flaska Vitargo innan loppet också för att toppa med riktigt snabba kolhydrater.

Måste säga att jag lyckades bättre än någonsin med min laddning. Loppet började redan 09:30 och temperaturen låg runt 16 grader och solen gassade. Solsken är härligt i övrigt men när man springer vill man absolut inte ha strålande sol. Det var en del moln på himlen dock och under första milen blev det rätt uppenbart vilken inverkan solen hade. Min puls steg med 10 slag så fort jag sprang i solen.

Eftersom jag har sprungit flera tävlingar förr i solsken och dessutom hade ett par kompisar som gick in i väggen på Göteborgsvarvet igår så hade jag extrem respekt för solen. Därför var jag väldigt noga med vätskan på de första två stationerna och fick nog i mig ca 1,5 dl vatten vid varje station. Efter första milen gick solen i moln och därefter tittade den fram några få gånger men det var mest molnigt. Otroligt skönt!

Jag hade positionerat mig efter 3:30-farthållarna direkt från start och eftersom det var trångt i början så ökade avståndet till dem första milen. Dock tog jag in på dem långsamt, långsamt under loppets gång. Efter halva loppet minns jag att jag kände mig otroligt fräsch. Minns att jag sprang och tänkte att jag kände mig piggare efter halva loppet än när jag startade loppet.

Efter 27 km var jag ikapp farthållarna och det var ganska trångt runt dem eftersom många följde med runt dem. Dock kom det en vätskekontroll precis där och jag slurkade i mig lite vatten och slängde resten över huvudet sedan passade jag på att springa om farthållarna och där framför var det inte lika mycket folk. Kände mig fortfarande väldigt fräsch och minns att jag ökade takten och tänkte "Nu jagar jag ikapp 3:15-farthållarna". En utopi naturligtvis, men det säger lite om känslan i kroppen.

Vid 31 km kom jag ikapp den enda löpare jag kände igen under loppet. Mest för att han sprang i klubbens kläder. Jag peppade honom lite och han frågade om det blev tyngre och tyngre nu? Jag svarade "Nä, jag känner mig ganska pigg faktiskt" och drog ifrån.

Försökte öka tempot men det blev inte så markant. Tiderna låg strax under 5 min/km tidigare och nu låg de strax under 4:50. När det var 7 km kvar började jag känna av benen för första gången, men det hann aldrig bli så pass illa att det påverkade min hastighet nämnvärt. Mentalt blev det lite tyngre men bara lite. Hade energi till en spurt sista 500 metrarna vilket gjorde att min sluttid blev 3:27:57. En halvtimme och några sekunder bättre än mitt uppsatta mål. Kan inte vara mer än enormt nöjd.

Hade ställt in min klocka på virtuell träningskompis som sprang på 3:30, men det kommer jag inte göra igen. Hade ingen nytta av det eftersom sträckan man springer på ett marathon ofta blir ca. 500 meter längre än den officiella sträckan. Om jag förstått min klocka rätt så stängde den av sig efter 42,2 km på tiden 3:25:29 med ungefär 500 meter kvar vilket var väldigt störigt eftersom jag inte visste vilken tid jag hade förrän jag kommit hem och kollat på nätet.

Berlin marathon 26 september blir en bonus :). Hittar eventuellt någon/några tävlingar innan dess.

Avslutningsvis en måluppdatering: