Daniels blogg

Efter två riktigt usla pass med ben som inte ville lyda och tempo som jag borde klara av baklänges, så var jag äntligen tillbaka idag. Vaknade förvisso med lår som inte ville kliva upp. Kände direkt när jag rörde på mig i sängen att dagens pass kommer bli lika tungt som de sista två dagarnas. Så blev det inte!

Satt hela förmiddagen med affärsredovisningsuppgiften som har deadline imorgon. Jag rasslade igenom den och skickade in, låt det bära eller brista. Hur som helst var det en stor sten som lättade från mina axlar. Jag missade totalt att det var fint väder ute, så efter en koll på yr.no för att bedömma vinden och se om det var löpning nu eller om förutsättningarna skulle bli bättre, så kunde jag konstatera att 3 m/s och 14 grader. Det är det varmaste jag har haft sedan mitten av oktober (om man räknar bort påskhelgen i Stockholm).

På med 3/4-tights, och bort med vinterjacka, vantar och mössa. Första gången jag lämnat allt det hemma. Nu jäklar ska det springas! Fartlek stod det på schemat. Skönt tänkte jag, efter alla distanspass den här veckan. Dessutom lite variation och inte bara km efter km i liknande tempo. Har inget emot de passen, men variation förnöjer och utvecklar!

Pang iväg, lätta ben, bra musik, uppvärmning, fortsatt lätt, några tröskelintervaller, ganska lätt, lite syratendens, sänkte tempot, nya typer av intervaller, upp för backar, ner för backar, springa snabbt, springa långsamt, springa snabbare, gå. Variation som sagt. Blev 45 min fartlek plus uppvärmning och nedvarvning. Känner mig mycket lätt i dag!

Vad 1 + 1 blir? Idag blev det mycket mer än två, för lätt i sinnet och lätt i kroppen är så mycket mer än 1+1.

Nu saknas bara ett VM-guld i hockey. Heja Sverige!