Daniels blogg

Hur hamnar man som svensk i Lakselv? Jo, för att ta reda på det så backar jag bandet ca 1 år tillbaka. Våren 2010 var sista terminen på sjukgymnastprogrammet i Umeå. Jobb letades förbrilt av alla, men bara ett fåtal blev utvalda, främst de som redan hade kontakter på sina hemorter. Patrik i klassen över oss hade fått jobb under våren i Kjöllefjord, längst upp i Norge. Allt eftersom sommaren gick och inga sjukgymnastjobb syntes till, eller inga där de ville ta in en nyeximinerad, så blev läget mer och mer desperat. Samtidigt trivdes inte Patrik med det långa avståndet hem till Sverige och sa upp sig från sin tjänst. Den tjänsten sökte sedan min flickvän.

Flyttlasset för henne gick i slutet av september. Jag hade lovat att komma och hälsa på, men hade det rätt så bra i Stockholm med mycket fritid men även rätt mycket jobb (dock inte sjukgymnast). Rosanna jobbade därför på att få en anställning för mig där uppe, och lyckades tillslut övertala hälsochefen att vi kunde dela på hennes anställning och samtidigt ta extrapass på hemtjänsten och på sjukavdelningen. Sagt och gjort, jag flyttade upp och började min anställning i början av november.

Under tiden jag fortfarande var i Sverige så hann jag söka en tjänst på 100 % som låg i närheten (med Finnmarksmått mätt). Det är ju bara 24 mil mellan oss, vi kan lätt ses på helgerna tänkte jag. Det lutade mer och mer åt att jag skulle få det andra jobbet, och i mitten av december fick jag erbjudande om 6 månaders vikariat, från mitten av februari till mitten av augusti. Efter mycket diskuterande tackade jag ja till tjänsten och flyttade de 24 milen söderut, till Lakselv. Har nu jobbat 9 veckor här uppe.

Nu ska jag frukostladda med gröt innan det är dax för fredag på jobbet. Det blir en helg med dubbelpass på lördag och långpass på söndag, eller tvärt om. Ha det gött!