Daniels blogg

Jag har inte bestämt mig än. Har jag börjat springa i bekvämlighetszonen, eller har jag blivit så pass mycket bättre tränad senaste tiden?! Anledningen till denna fundering är mina pulsnoteringar från mina senaste pass. Snittpuls under 150 och en högsta puls som aldrig överstiger 170. Trots allt är tempot okej, så formen är det inget fel på. Troligen har mina ansträngningar tidigare pressat upp min nivå så att jag nu springer lika snabbt, men gör det i bekvämlighetszonen.

Typiskt! Dax att ta sig ut detta träsk och löpa snabbare!

Idag blev det inga tusingar. Regnet det bara öste ner när jag kom hem från jobbet, så löpningen fick vänta till efter middagen. En kvällsrunda, det har aldrig skett i Lakselv tidigare. Nån gång ska ju vara den första med. Fartlek blev det istället för tusingar. Kändes bättre. Bekvämare (!). Det var ju ändå rätt sent när jag gav mig ut. Dumt att slita ut kroppen för mycket. Jag är bekväm!

Men fartleken var inte bekväm hela tiden. Även om pulsen säger det. Lätta ben och bra tempo bjöd jag på. Sen fick jag närmare 10 m/s vind i ansiktet med. (Att den även blåste i ryggen halva vägen och jag inte tänkte nämna det, är väl ett tecken på att jag är bekväm!?)

Hur som helst är jag nöjd med passet. Av någon konstig anledning står det vila på programmet imorgon igen. Hur hade jag tänkt det här?! Fast det är kanske bra, så pass bekväm som jag ändå verkar vara. Dessutom sparar jag veckans två sista, och tuffaste, pass till helgen. Med tanke på hur mycket det finns att göra i övrigt under helgerna här uppe, så är det nog ett taktiskt korrekt val.

Men om jag vill springa fler gånger då? Ska man alltid följa träningsplaneringen?! Det här är lite av en halv vilovecka för mig. Kanske därför jag känner mig så bekväm, men säkert också därför jag känner mig så lätt i benen.

Ha! Äntligen något bra med att vara lite bekväm som omväxling. Benen blir lätta och hastigheten blir högre, om jag inte springer bekvämt dvs :P