Daniels blogg

Dagen börjar kl 05.00 med att solens strålar väcker mig. Jag vänder mig om och ser Cäta liggandes på rygg i soffan. Det är en väldigt avslappnad hund i sina bästa stunder! Jag har planerad morgonjogg idag innan kl 9, när jag har möte. Så upp och iväg. Trots solen, så visar termometern inte mer än 2 gr, så halv vinterutrustning på. Dessutom är kläderna från gårdagens långpass fortfarande fuktiga.

Iväg bär det, tänker att 8 km jogg på morgonen är ett bra sätt att starta helgen. Om man gör det innan alla andra vaknat så kan Cäta springa fritt. Behöver jag ens ta med mig koppel börjar jag tänka. Sedan kommer minnet tillbaka från gårdagen när jag berättat på jobbet att jag sprang med hunden fritt i vissa områden. Då sa Trine att samerna har rätt att skjuta hunden om hon jagar ren. Och ren finns det gott om nu. Så kopplet togs med.

Vi börjar lite trevande, försöker finna rytmen i steget. Blir inte riktigt som vanligt eftersom tempot är långsamt. Benen vill inte riktigt hänga med. Känns nästan som att jag har avjutigt betongkopior av låren och att jag fick med mig kopiorna ut på rundan. Det blir nog bättre när jag blir varm, tänker jag. Men ack vad jag bedrog mig. Det var en av årets tryngsta rundor, med 6:32 min/km-tempo. Tempot har jag inget att säga om, skulle vara lugn jogg, men responsen från låren var inte någon dröm. Kanske finns en förklaring i att det är 10:e träningsdagen på rad och dessutom endast 14 h sedan avslutat långpass?!

Hur som helst så får Cäta koppel på sig den första biten, ut genom villaområdet. Hon däremot verkar alldelses för pigg idag, men det varar inte länge. Efter mindre än 10 min är det jag som släpar fram henne trots allt (har varit så sista 8-9 månaderna. Är det jag som har för högt tempo? eller är det någon typ av hierarki och rangordning? Tror mer på det första, eftersom hon ligger framför och drar under vanliga promenader). Att springa med betongben och dessutom släpa fram en hund är allt annat än lätt. Så kopplet åkte av så fort vi passerat sista huset. Sedan kunde vi springa sida vid sida genom slingan innan det åter var dax för koppel den sista biten hem.

Nu står gröttallriken varm framför mig och uppladdningen för dagens andra pass har börjat. Intervaller står på schemat. Blir spännande med de här benen.

Sluta inte kämpa!