Daniels blogg

Efter att ha gjort bort mig de sista passen, så hade jag äntligen lärt mig min läxa. Börja lugnt, du kan öka tempot senare.

Har nämligen varit så lätt i kropp och ben, att jag bara pinnat på den första biten, utan att tänka på att det kommer fler kilometer som ska övervinnas. Med ett högt utgångstempo så är det lätt att accumulera mjölksyra. Med mjölksyra i muskulaturen så blir cellmiljön sur och musklerna fungerar inte optimalt, vilket självfallet sänker aktivitetsnivån och i slutändan drar ner på mitt löptempo. Mina pass har alltså varit omvända den sista tiden. Börjat piggt och avslutat tungt. Vill att det ska vara tvärtom, i alla fall tempomässigt. Lugnt i början och intensivt senare. Anledningen till att det blivit såhär är att jag vilat, eller bara sprungit 2-3 pass i vecka. Detta har självklart gjort musklerna utvilade och de bara skriker efter ett riktigt pass. När jag väl sätter igång och springer, så vill musklerna visa att de är med på noterna. Dum som jag varit så har jag hängt med i det höga tempot, för att gång på gång få en smäll på käften ett per kilometer senare.

I min enfald har jag trott att jag varit i bra form och därför höjt mitt uppvärmningstempo. Idag lärde jag mig. Äntligen.

Skönt pass det blev! Dryga 9 km på ca 45 min. Inget monsterpass, men det gick åt rätt håll och framför allt så gjorde jag rätt. Skönt!

I´m back!