Daniels blogg

Stod i valet och kvalet om jag verkligen skulle springa idag. Det var planerat ca 80 min distans, men det gjorde jag faktiskt i tisdags, men efter igår så har jag fått lite känningar i min högra vad. Framförallt känns det när jag vaknar om morgonen och efter en längre stunds stillasittande. Har inte märkt av något vid aktivitet. Det fick avgöra saken. Ut och spring blev beslutet.

Tog med mig Cäta, som vanligt numera. Fick reda på en liten runda på norrlandet, runt förbi golfbanan och ner till villorna vid solsidan. Det lät som en lagom runda med nya, fina omgivningar. Om jag sprungit rätt dvs. Nu blev det istället fram och tillbaka i skogen vid den där jäkla golfbanan. Varning för golfspelare. Varning för hund säger jag. Snacka om att golfbollar är roligare än att springa med husse.

Efter att ha sprungit fast mig 3 gånger så gav jag upp. Alltså inte sprungit så att jag fastnat, men så att jag hamnade vid ett hus vid skogens slut, eller åtminstone vägens slut. Tillbaka och hitta ny väg. Samma resultat. Även en tredje gång. Sen var det stopp. Tillbaka förbi klubbhuset och den vackra infarten mot centrum, över slottsholmsbron och hem.

Hade ganska bra tempo, trots att jag fick vända så pass många gånger. Kände mig inte riktigt säker på något förrän jag äntligen gav upp. Den vägen hade jag i alla fall sprungit tidigare.

Börjar bli mer och mer sugen på att lära mig spela golf. Kanske inte efter dagens tur, men i största allmänhet. Kan vara ett bra sätt att koppla av. Har tidigare sagt att jag ska lära mig när jag blir pensionär, men vem vet, man kanske inte lever så länge. Lika bra att bocka av saker nu. Det går alltid att göra repriser.

Tror att formen börjar komma smygande. Känner det i benen. Det finns mer att ge, nu blev det 5:17 min/km, trots mitt velande och vändande på aviga skogsstigar. Pigga ben. Är rädd att det kanske kommer lite för tidigt. Hmm.