Daniels blogg

Jag upptäckte en ny sak idag. Det är inte lätt att springa intervaller med hund. Först måste hunden förstå att den ska springa, och helst åt samma håll, i samma tempo och lika långt. Sen så ska hunden, för att inte bli helt uttråkad efter några repetitioner, ha något i munnen. Så länge detta hålla i munnen så är alla nöjda och glada, men när hunden tappar "prylen" så blir det tvärstopp och i det närmaste nacksving.

Att springa utan koppel hade varit att föredra, men inte när det finns andra på arenan som kan vara intressanta att utforska för en hund. Hmm. Har testat lite intervaller tidigare, men då var det längre och med lägre tempo. Det har gått sådär. Nu var det högre tempo och kortare sträcka, men gick fortsatt sådär.

De två första intervallerna så fick jag ligga och bromsa ner Cäta, vilket var lite svårt. Sedan fick vi några med tvärnit, där prylen tappades. De sista intervallerna så kroknade Cäta de sista 100 m, eller hon blev uttråkad. Jag tror inte att jag kan knäcka min schäfer genom att jag själv löper lika mycket och snabbt som henne. Tro mig, jag kommer att ligga som en död sill före henne!

Men hur som helst så fick jag i det närmaste slita med mig henne över mållinjen de sista 3-4 intervallerna. Blev inte någon jättekvalitet på passet, men väl ett intervallpass. Det första på länge. 10x300 m, varierade mellan 61-66 sek och gåvila sista 100 m på 90 sek.

Nästa vecka väntar en liten uppgradering i träningen igen, fler pass, med variation mellan återhämtning och snabbare distanser. För lov att lämna hunden hemma varannan dag om jag ska lyckas med mina kvalitetspass.

Nu väntar köket. Dax att laga middag, både till mig och Cäta.