Daniels blogg

När jag började föra in min träningsdagbok här på Shapelink/Runners world, så satte jag samtidigt upp mina målsättningar för att ha lite extra motivation till löpningen. Har inte alltid varit så stort fan av löpning som det kanske verkar just nu. Hur som helst så nådde jag mitt stora mål i fredags och det andra målet jag satte upp var att träna löpning ett dygn per månad. I april missade jag med 23 min och i maj var jag en dryg timme ifrån dygnet. Nu i juni, när det endast återstår en dag, plus några timmar, så är jag endast 58 min ifrån träningsmålet. Så imorgon står det minst 58 min löpning på programmet. Det ska jag väl klara av!?

Idag blev det banintervaller. Skoj med tempo. Tråkigt att springa själv. Dessutom pressar man sig inte lika mycket när man är själv. Det är lätt att känna efter. Jag genomförde två serier, men hade jag haft sällskap så hade det kanske blivit tre, vem vet. Har testat det här passet tidigare med dåligt resultat, så det var med lätt revanschlusta jag tog mig ann intervallerna. En serie består av 4 st intervaller, 800-400-400-800 m, med joggvila 2-1-1 min mellan och gåvila 3 min mellan seten. Tempot är progressivt under de tre första intervallerna, för att sedan sänka tempot något till den sista löpningen, i mitt fall 4:20-4:10-4:00-4:10-tempo, mätt i min/km.

Kände att jag hade ganska lätta ben och det är oftast skoj att springa i lite snabbare tempo. Det tråkiga är just avsaknaden av sällskap. Tror att jag skulle utvecklas mycket mer med lite draghjälp. Nog om detta, här uppe får jag leta med ljus och lykta efter någon som hjälper mig framåt. Mitt lilla ljus i tunneln är tisdagarnas löpning, där det finns personer som springer 10 min snabbare än mig på milen, trots att de nästan är dubbelt så gamla. Respekt! Men också draghjälp!

Nu ska jag planera för morgondagens 58 min. Ska till bilaterala tibiafrakturer för att stoppa mig imorgon. Mål är till för att uppnås. Idag är jag bara nära att nå mitt andra mål inom en vecka. Imorgon vet jag svaret.