Daniels blogg

Jag tycker att det är skönt att jag har ett stående pass varje vecka. Det är måndagsrundan. En runda på knappt en mil, längs vattnet tur och retur till jobbet, med en lite tvist uppe vid Gertrudsvik, för att sedan följa Norra vägen till St Gertruds väg och sedan tillbaka längs vattnet. Det är ett pass som får ut mig varje måndag. Ett pass som skapar en bra start på veckan. En bra start på träningsveckan. Dessutom får jag ett litet kvitto på hur formen är, eftersom jag springer exakt samma runda.

Det ska dock tas med en nypa salt. Jag springer med Cäta, det innebär kiss-, bajs-, hundsniffnings- och pinnletningspauser. Eller i alla fall distraktioner. Fast vissa pauser blir det, svårt att hindra naturens lagar.

Hur som helst så har mina tider kapats med ca 1 minut för varje pass i december. Ligger dock fortfarande drygt tre minuter efter min tid i början på november. Är lite osäker på om Cäta var med då, men hur som helst så är det en tid att ta inom kort. Sen ska tiden kapas ytterligare så att jag börjar känna mig säker i hastigheter mot 4-blankt. Det är en av säsongens målsättningar. Förutom att genomföra de lopp jag är anmäld till på nya rekordtider!

Det gick i alla fall väldigt bra idag. Fint väder, 2 plusgrader, mycket syre i luften, lätt vind, inga större problem med halka, även om jag tog det lite försiktigt bitvis eftersom jag springer längs vattenbrynet. Med alla pauser och uppvärmning, så tog jag mig under 5 min/km. Det är en start, länge kvar till säsongens första lopp, men snart måste tempot skruvas upp ytterligare. Det svåra är att göra det tillsammans med Cäta. Vi drar inte riktigt jämnt. Bara ibland och det räcker tyvärr inte för mig. Kanske får ta med henne på de andra passen, när jag inte ska pressa mig på samma sätt. Hmm. Varför inte.

Det är hur som helst ett bra kvitto varje vecka. Dessutom njuter jag av pressa kroppen lite mer. Men det viktigaste är att jag trivs med det jag gör.

Spring!