Daniels blogg

Blev ingen höjdpunkt idag. Snacka om antiklimax. Här laddar jag upp för vad som är veckans bästa timme. Att få springa med sällskap. Sen är det ingen som har tid att springa med mig. Vad är det för stil? Inget riktigt informationssystem finns det heller, så jag får inte reda på något i förväg, utan allt får man räkna ut själv, när ingen kommer till utsatt plats på utsatt tid. Hmm. Blev en riktigt besvikelse-runda på knappt 11 km med 5:04-tempo. Kändes okej. Inget driv. Medvetet val.

Har bara fyra möjligheter kvar att springa med sällskap här uppe nu. Sen blir de av med mig. Eller är det tvärt om?

Har inget ätit nått efter passet. Eller jo, en banan och en halv liter vatten. Inte likt mig. Brukar alltid få i mig mat inom en halvtimme eller max en timme efter pass. Nu har det snart gått tre timmar och jag har fortfarande inte ätit. Har ingen lust. Mår illa.

Slapp i alla fall regnet idag. Skönt. Annars är det enligt yr.no och deras långtidsprognos, grått, mulet, temp runt 10 grader och regn mest hela tiden den närmaste veckan. Passande. Nja, inte för en löpare. Något pass i regn är okej, ibland till och med skönt, men framför allt karaktärsstärkande. Alla pass i regn är bara jobbigt. Får försöka hitta luckorna mellan regnskurarna. Eller springa fort som fasen mellan dropparna. Snacka om sidledsförflyttningar och snabba fötter. Det skulle jag behöva, snabba fötter alltså.

Räknar fortfarande ner dagarna. En månad till avresa. Känns lite kluvet. Mest bra förstås. Men med facit i hand så skulle jag nog ha skippat äventyret helt. Hade säkert öppnat upp sig på hemmaplan. Nu vet jag inte ens var hemmaplan är. Tror fortfarande att jag har hittat den, men vet inte när jag får spela där igen. Bortamatcher står på schemat. Spelar man tillräckligt mycket borta, så blir det kanske hemma? Det vill jag inte. Jag vill hem, på riktigt. 31 dagar till avresa. För långt. På riktigt.