Daniels blogg

Kan inte hålla mig längre. Nu kommer mina tankar kring mitt bidrag till folkhälsan.

Eftersom jag någonstans för länge sedan läste en kommentar från en icke-löpare angående just löpning, där han sa att det var tråkigt med löpning och att han inte såg en endaste löpare som ler, skrattar eller har kul när man tränar. När han väl skulle se detta så skulle även han ge sig i kast med löpningen.

Jag säger inte att jag ska råka träffa på just den människan på mina rundor. Men det finns säkert fler som tänker på samma sätt, eller kanske till och med är lättare att övertala och övertyga om att löpning är en väldigt bra, enkel, effektiv och anpassningsbar träningsform som kan bedrivas när som helst, hur som helst och var som helst av i princip vem som helst!

Eftersom jag inte bor på världens mest befolkade plats, så slipper jag få kramp i kinderna eller springa runt och se ut som ett fån hela tiden.

Jag försöker alltså le, nicka, på något sätt visa att det är skoj att springa, så fort jag möter något. Det spelar ingen roll om det är på cykel, med hund, i bil eller med rullator. Ett leende möts oftast av ett leende. Får jag en människa glad idag så är det bra. Får jag en människa till att börja träna, så är det ännu bättre! Därav mitt bidrag till folkhälsan.

Tror inte att jag har någon negativ effekt i vart fall. På löpare hälsar jag alltid, oavsett var jag befinner mig. Så länge jag inte blir omsprungen eller springer om någon förstås. Då ska jag i så fall redan känna personen. Men annars möter jag alltid löpare i samförstånd. Vi känner varandras likheter och jag vet att den kick man får av ett leende kan räcka som bränsle nån kilometer eller kanske som turbo i spurten den sista biten.

Försök gärna du med. Ett leende förlänger inte bara löprundan för dig och dina medlöpare, utan det förlänger även livet!