Daniels blogg

Jag är generellt negativ till nya löpvägar. Framförallt för att man inte vet vad som väntar, hur långt det är, vilka svårigheter som finns, var man ska trycka och var man ska vila.

Men generellt så är jag positiv till nya vägar. Att hitta nya sätt att ta sig fram. Att inte fastna i sina rutiner. Att hitta nya lösningar. Kreativitet.

Detta blir en rätt rejäl krock hos mig. Här uppe är det lättlöst, det finns inte så många vägar att välja på, så den enda variationen jag kan få är att byta håll, springa kortare, eller växla lite i ordningen som mina 3-4 olika 5 km rundor kommer. Man kan se dem som en blomma, där centrum är mitten och sen går det ut blad (rundor) om ca 5 km. Alla rundor går givetvis att variera lite, men det är ändå rätt så begränsat med urval.

Idag hittade jag dock en ny runda. Eller runda och runda, det blev fram och tillbaka, ca 7 km enkel väg. De första 3 km var ena halvan på ett blad, sen fortsatte jag bara rakt fram, istället för att svänga in på andra halvan av rundan. Blev en bra sväng. Jag är nöjd. Skönt med nya omgivningar. Kommer bli fler löpsteg på den vägen, var så säker!

Själva passet då? Som sagt 14 km i 5:21-tempo. Har regnat i två dagar, så det är väldigt fuktigt i marken och i luften. Det betyder också mycket syre. Kändes helt okej, men trodde det gick långsammare än 5:21. Var glatt överraskad över det när jag kom i hem. Är rätt sliten i benen nu. Bara 4 pass kvar till vilovecka igen. Än har jag inte tappat, även om känslan är seg. Och springer jag på 5:21 när jag har sega ben,  vad gör jag då utvilad?!

Börjar dofta Korma och ris från köket. Middag!