Daniels blogg

Känns äntligen som om jag har landat i Västervik. Idag fick jag ett brev från skattemyndigheten som sa att jag numer är folkbokförd här i stan. Känns bra. Dessutom har jag överlevt de två första dagarna på jobbet, bara en sån sak.

Löpningen går det däremot sämre med. Sega ben, men jag har i alla fall en vilja som får mig ut och genomför mina pass, dessutom vill jag springa snabbare, men benen sätter lite stopp för tillfället. Fick mig dock en fin sväng igår, dryga timmen utan något större tempo med med nya terränger och hittade en helt ny skog (för mig). En skog som innehåller uppmätta löpvägar i olika distanser. Känner att det kan bli några pass där innan säsongen är över. Dessutom ligger det på 10-12 min lätt löpväg hemifrån, vilket blir perfekt för uppvärmning och sedan även nedvarvning. Slingorna i skogen är i varierande distanser och terränger, men den längsta mäter 10 km.

Idag blev den cykelbanan tor till jobbet, ca 5 km längs havet inåt landet. Väldigt fin löpväg. Vacker natur, vackert hav, fin stad och bra väder. Dessutom är det relativt platt och asfalt. Som upplagt för snabba och bra pass. Men inte idag. Inte för mig. Benen vill som sagt inte. Eller så är det mitt sällskap som inte vill. Känns elakt att skylla på henne, så jag håller mig till benen (än så länge).

Trots att jag har landat i Västervik, så har jag inte riktigt landat i löpningen här. Har inte ens koll på hur jag ska springa i veckan. Vilka dagar, hur många pass, vilken typ av pass osv. Blir aldrig lika bra träning om man bara går på inspriation. Lätt att förenkla för sig då. Springa kortare, springa långsammare och helt enkelt tappa i kvalitet. Ska skärpa till mig, men jag tar en sak i taget. Det viktigaste just nu är att jag fortsätter hålla igång benen.