Daniels blogg

Sitter som bekant i Norge sedan november. De senaste dagarna har varit omskakande, även om vi i den nordliga delen inte har berörts på samma sätt som Oslo, så påverkar det hela stämningen i samhället. "Vi är alla norrmän" sa Carl Bildt, och just nu stämmer det verkligen. Mina tankar går till alla offer, deras anhäriga, alla inblandade, skadade, hjälppersonal. Sen ska vi inte glömma att det exploderade en bomb vid regeringshuset som även den skördade sju offer och flera döda.

Just nu är jag självklart bestört av det som hänt, men glad för mig egen skull. Vad säger att det inte hade hänt om tre veckor, när jag är i Oslo. Hotellet ligger inte långt ifrån regeringshuset. Blixten slår väl inte ner två gånger? För visst är det bara en ensam, galen, högerextrem man som gjort detta? Eller finns det en organisation bakom? Kanske ett nätverk? Tiden får utvisa detta, men jag är imponerad av alla norrmän som sluter samman och hjälps åt. Livet går vidare. Låt inte idioter påverka. Ibland är det lättare än andra gånger. Den här gången är det svårt, det är därför jag är imponerad.

För mig blev det lite underligt i fredags. Kom hem från jobb. Gick ut och sprang progressiv distans. Försökte ligga i halvmaretempo + 20 sek/km. Sedan växla upp och ligga någon sekund snabbare än halvmaretempo för att avsluta med att ligga 15-20 sek snabbare per kilometer än halvmaretempo. Varje block varade ca 20 min. Blev ett härligt pass med fint driv i steget.

Hade sedan planerat en liten resa till Nordkap. Europas nordligaste fastlandspunkt. Fast det är det egentligen inte, för Nordkap ligger på en ö som är bunden till fastlandet med en nästan 7 km lång tunnel som går under vattnet. Lite läskigt var det att köra genom tunneln. Tryckskillnaden märkte man av i öronen. Sedan vet de hur man tar betalt med. Nästan 200 Nok för genomfart av tunneln, närmare 600 Nok för infart till själva Nordkap (detta för två personer + bil). Som tur var så fick man behålla de bilder man tog med sin egen kamera.

Hoppade runt lite, midnattssolsbilder, typisk turist. Såg en lite film om livet vid Nordkap. Norrsken, vinter, mörker, midnattssol, ljus, turister. Livet har sin gång.

Närmare kl 01 så bestämde vi oss för att det var nog. Bilen vände åter mot huvudbyn på ön, Honningsvåg. Sov någon timme i sätet innan Hurtigruten hämtade upp oss kl 06.15. En resa på fem timmar till Hammerfest, avmönstring och lite turistande där. Sämre än förväntat. Trodde det skulle vara en stad. Men var egentligen bara samma som alla andra fiskesamhällen här uppe, bara att det bor lite mer människor där och det fanns en galleria som faktiskt var ok. Ingen hit, tror mer på Alta eller Tromsö. Framförallt Tromsö. Men det blir inga fler turistande resor nu. Bara två helger kvar innan avresa hemåt.

Kom i alla fall hem från ett dygn på resande fot och satte direkt på min löparskorna. Var inte alls sugen, men kände att jag behövde det efter ett dygn stillasittande i bilen. Blev ett kortare pass där benen helt fick styra tempot. Ville varken bromsa eller forcera. Sprang 8 km på dryga 39 min. Oops. Det var bra fart för att vara ett sånt pass, bara 90 sek långsammare än rekordet på samma sträcka.

Idag står det långpass på schemat. Får avvakta lite nu, ser inte så kul ut med vädret. Förhoppningsvis så lättare det upp under dagen. Ska ta mig en titt på yr.no för att planera passet bättre.

Livet går vidare, även om det händer oväntade tragiska saker. Ibland blir ens egna problem väldigt små i jämförelse.