Daniels blogg

Att springa i Nyckelviken är verkligen estetiskt vackert. Här i Nacka finns det flera områden som bjuder på underbara löpturer för själen. Men snabbt går det inte. Upp och ner, upp och ner. Kurva, rötter, akta fötter, ny kurva, upp och ner. Det tar aldrig slut. När man väl tror att det tar slut, så möter man en hund tillsammans med Cäta, och tempo sjunker på nytt. Att ha tidsmål i terräng är inte det samma som att ha tidsmål på asfalt, speciellt om den är relativt plan och platt. Det är två olika sporter som inte ska jämföras med varandra. Vissa är bra på båda, men jag är nog bäst på plant och platt. Har aldrig gillat backar. Kanske beror det på att jag släpar runt på ganska många kilon. Det är mycket energi som ska till för att lyfta mig upp för en backe och därför kommer ofta mjölksyra som ett brev på posten. Denna förargeliga mjölksyra. Men det är klart, jag blir väl aldrig bättre på att hantera mjölksyran om jag inte tränar på det!

Idag bjuder Stockholm på regnväder, så jag skjuter dagens runda till kvällen. Tydligen ska det spricka upp lite då. Skönt när man kan välja. Det kan man förstås inte alltid, utan oftast får man gilla läget och dundra på i regn, om det är det som bjuds. Men idag så väljer jag den lite enkla vägen. Men passet ska inte bli enkelt för det, fast det ska genomföras med torra kläder!

Nu ska jag undersöka city. Blir kanske något nytt plagg om jag har tur. Måste passa på nu när jag är i civilisationen, för om en vecka är jag tillbaka i norr.

Hej!