Daniels blogg

Den här veckan är en toppvecka för mig. Åtta löppass ska hinnas med, har gjort hälften redan. Två i måndags, ett igår och ett idag. De första har varit rätt tunga och sega, men idag släppte det. Kanske berodde på att det var ett pass med lite mera fart i. Snabbdistans 7 km.

Efter lätt uppvärmning i ca 10 min och gångvila i 2 min, så kastade jag mig ut på första rundan. Försökte att inte titta på klocka, utan låta kroppen bestämma tempot. Senast jag försökte gasa på lite var på måndagen, så gick det sådär. Tempot skulle således vara lägre idag enligt plan, men ändå tillräckligt högt för att med marginal pressa mig under distanstempo och faktiskt få svettas lite under det korta passet.

Har en runda som jag uppskattat till ca 3,5 km, det blev dubbla varv och totalt 6,94 km enligt fotpodden. Checkade in på 4:43 min/km, så jag är nöjd. Hade som sagt sega ben under mina första pass och trodde inte att jag skulle göra mycket under fem per kilometer idag. Hade en lätt flygande känsla på det andra varvet. Skönt! Har inte haft det så ofta. Runners high? Vet inte, men kanske?!

Fyra pass kvar den här veckan och totalt fyra pass nästa vecka, varav tre är i Lakselv. Totalt sju pass innan avresa. Börjar kännas lite vemodigt konstigt nog. Jag längtar förstås, men samtidigt stänger jag ett kapitel i boken. Är jag färdig här? Ja, det var jag nog redan i påskas. Ibland får kroppen lida för att jag kan vara lite envis, eller åtminstone att jag står för vad jag tar på mig. Skriver man under ett kontrakt så känns det bra för alla parter om man slutför det med. När jag tog mitt beslut så såg situationen lite annorlunda ut med. Saker och ting förändras med tiden och det man inte kan påverka ska man inte lägga så mycket kraft och energi åt. Det är bara att acceptera. Annat är det med de saker man kan påverka. Då ska man agera, inte bara stå vid sidan om.

Nio nätter.

Sju arbetsdagar.

Sju löppass.

Snart är jag där!