Daniels blogg

Idag är jag världsmästare. Eller åtminstone kändes det så när jag sprang. Tur att jag inte var med på den där maran med vinnartid under 2:56 /km, riktigt så mycket världsmästare är jag inte. Men vem vet, jag är kanske den som sprungit min runda snabbast någonsin. Det skulle betyda att jag i vart fall är bäst i världen på den. Just nu. Tills vidare. Ja, ni fattar.

Träningsupplägget just nu är uppdelat i flera steg. I grund och botten är det ingen vecka som innehåller mindre är 4 pass. 4 pass är vilovecka. Sedan bygger jag trappor upp mot 8 pass per vecka. Försöker för cykler på 4-5 veckor, för att inte plåga kroppen med åttaveckor för ofta. Efter en åttavecka droppar jag ner till vilovecka igen, för att sedan börja bygga upp på nytt.

Förra veckan var en åttavecka, och det märktes först fram mot helgen, när det var pass 6-8 i ordningen. Dessutom var ju veckan innan en sexvecka, med vilodag onsdag, så det var ganska många dagar på rad med löpning. Hur som helst så var gårdagen vilodag den med. Ska inte beskriva exakt vad som hände i kroppen, det får du ta med mina celler. Men idag var benen lätta som smör i solsken eller Haile sista varvet innan OS-guld.

Det blev, trots sällskap som bromsade mig, nytt rekord på sträckan. Putsade det gamla med över 6 minuter! Men inte helt nöjd, tror att jag skulle gått under timmen utan sällskap, nu blev det 62,09 min.

Hoppas och tror på mitt nya träningsupplägg, för just idag kan jag inte göra annat. Jag är ju världsmästare!