Daniels blogg

Jag tycker inte om passivitet. Att inte ta beslut. Ett beslut är ett aktivt val. Man kan välja att vara passiv, men man kan även bara vara och då blir man passiv. För mig är det en stor skillnad.

Det blir samma situation när någon på skolgården mobbas eller när någon på trakaseras fysiskt eller psykiskt. Där handlar det om alla andra. De som ser på. De som inte gör något. Tar de ett aktivt beslut att inte göra något? Eller låter de bara bli, för att det är lättast? Eller är de bara. Tänker inte, Är passiva.

Det är denna passivitet som jag inte tycker om. Att inte styra sitt eget skepp. Alla har vi bilder och mål med vad vi vill med livet, men hur många får uppleva sina mål? Hur många jobbar aktivt med måluppfyllelse? Kanske ibland, kanske nån gång, men alltid? Ta aktiva beslut för att komma närmare målet och inte passivt stå på kajen och se skeppet lätta ankar och segla iväg.

Vad är det som gör människor passiva? Handlar det om okunskap? Eller rädslan för besvikelse om inte målen uppfylls? Eller rädsla för de som är utanför den invanda stigen? Att man ska stöta sig med folk? Då kanske man umgås med fel människor.

Jag uppskattar verkligen människor som står för vilka de är och ta aktiva beslut i riktning mot ett mål och inte bara snurrar tre varv i rondellen för att sen blinka till höger. Varför går du till höger? Leder det närmare ditt mål? Eller hade vänster varit ett bättre alternativ?

Jag kräver inte att man alltid ska ha mål i alla situationer. Ibland är det väldigt skönt att inte ha en agenda, inga mål, ingen plan. Men det ska vara ett aktivt val att ha det så, inte bara bli.

Det här handlar om livet. Om alla situationer. Ibland är det lättare att ha målbilder att styra mot när man pratar om idrott eller prestationer. Men tar med med sig målbilder ut i verkliga livet med, så tror jag att man kommer att bli lyckligare. Det gäller bara att planera in delmål på vägen, så att man känner sig nöjd och lyckad lite nu och då. Har man ett mål som är satt väldigt högt så kanske det kallas vision istället. Når man då bara en bit på vägen, så har man kommit betydligt längre än om man inte hade sin vision. Man är närmare målet. Trots att man inte är framme, så tror jag att man känner sig bättre till mods.

Att ta aktiva val är något jag alltid försöker leva efter. Jag är inte 100-procentig, men jag försöker leva som jag lär.

Vems dröm lever du? Eller är du bara en passagerare i någon annans dröm?