Daniels blogg

Fem plusgrader. Nästan vindstilla. Måndagsrundan. Som upplagt för bra tid med de förutsättningarna. Ack vad jag bedrog mig! Svaret är is. Lömsk is. Hemsk is. Is som inte syns, men is som märks. Det var is överallt, men isen såg ut som blöt asfalt, eller torr asfalt, eller grusad asfalt. Det spelade ingen roll hur det såg ut, det var is överallt. Gick inte att springa uppför eller nedför. Gick inte att få ett frånskjut på plant eller för den delen i lutning. Gick helt enkelt inte att springa i något vettigt tempo.

Måndagar har annars en egen rutin. Den har måndagsrundan. Måndagsrundan är mitt "känna-formen"-pass. Med samma runda varje måndag kan jag verkligen checka av hur formen beter sig. Idag fick jag inget kvitto, gick helt enkelt inte att springa. Jag gjorde inte mig själv rättvisa. Segt. Benen kunde mer. Synd.

Det dummaste av allt är ju att jag äger ett par Icebug, men jag använde inte dem. Varför har jag köpt dem när jag inte använder dem? Förklaringen ligger nog i de fem plusgraderna. Varför skulle det vara äckligt halt när det är fem plusgrader?!

Men dag två i utmaningen är avklarad. Dessutom kör jag ett kortare styrkeprogram varje dag i vardagsrummet. Borta bra, men hemma bäst.

Hoppas att det blir bättre underlag imorgon. Annars åker spikskorna på!