BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Äntligen sub50. Eller vadå äntligen, det var typ tredje gången jag sprang milen.

Jag får väl kalla det för årsbästa, eftersom jag inte har några större förhoppningar att ta min ungdoms bästa tid på milen, nämligen 42 blankt. Nej, nu är jag istället glad för att jag idag landade på 49.31. Hade näst intill perfekta förhållanden. Sprang på 400m-bana. En slitterny. Helt vindstilla och en så där 15-16 grader varmt. Dagen efter en vilodag och jag kände mig riktigt laddad.

Jag öppnade i 2min-tempo (på 400 alltså) och höll det ganska bra, hade någon sekund till godo per varv fram till ungefär hälften av sträckan då jag insåg att det var jobbigt att bara springa vänstervarv. Vet inte om det var psykologiskt, men jag tyckte vänster vad kändes mer sliten än höger, så jag böt håll. Började tappa någon sekund per varv och vid 20 varv avklarade såg det ut som om jag kanske inte skulle klara mig under 50 trots allt. Kämpade på och hittade krafter någonstans. Näst sista varvet ökade jag och tog in ca 15 sekunder. Vände håll igen och "maxade" sista varvet. Var totalt slut erftåt och när jag gick ett varv för att varva ner lite, tänkte jag på Madde som sprungit 9 mil. Hihi, fast jag insåg ganska snart att man inte kan eller behöver jämföra sig med andra hela tiden. Jag hade ju just vunnit över mig själv. Hurra!

Senare på kvällen bar det iväg till Power-Yoga. Det var länge sen sist, men ganska snart började jag inse att det här nog är veckans viktigaste pass trots allt.