BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Bollsport är inte bra. Bollsport är farligt. Bollsport = Skador.

I onsdags körde vi "doppboll" som en del av uppvärmningen på jujutsu-passet. Jag hamnade i ett lag med två spelare medan motståndarna var tre i sitt lag. Ni som känner till doppboll, vet att det är ett passningsspel där det gäller att bryta passen för att ha någon chans (kanske gäller alla bollsporter, men här får man ju inte springa med bollen). Detta var väldigt svårt när de var en mer än oss, en som alltid kunde täcka.

Tävlingsinriktad som man är så var det bara maxfokus som gällde. Jag hade precis snott bollen från motståndarna bara någon meter från eget mål, då det snett bakifrån kom en spelare, som jag antar siktade på bollen, men träffade mitt struphuvud stenhårt med sitt armbågsben (ett av benen i underarmen). Hårt mot mjukt. Kände hur benen gav vika och var paralyserad av smärta under ett par sekunder. Direkt efter kände jag mig jätteförkyld, med stora problem att svälja. 

Lät de andra spela klart matchen och avvaktade lite om det skulle svullna upp i halsen. Men det verkade vara lugnt. Fortsatte och träna och mellan ett par mattbyten spottade jag ut tandskyddet (som man brukar när man vill andas lite djupare eller dricka vatten) och upptäckte att det inte längre var vitt, det var rött. Stoppade in det igen och körde ett byte till. Nästa paus spolade jag av det under vattenkranen. Tänkte inte så mycket mer på det, värre smällar har man ju varit med om.

Efter träningen åkte jag hem och det var nog först när endorfinerna och adrenalinet lagt sig som det började göra ont på riktigt. Kunde helt omöjligt svälja nu och låg vaken hela natten och kämpade med att svälja min egen saliv. Morgonen därpå ringde jag sjukvårdsupplysningen som genast bokade in mig hos familjeläkaren lite senare på dagen. Läkaren blev märkbart nervös när det "klickade" om mitt sköldbrosk då hon rörde det i sidled. Blev akut skickad till ett större lasarett i vår  närmsta storstad.

Där fick jag en bedövningsspray i näsan och sen en ca 40 cm lång slang nerkörd genom ena näsborren ner i halsen. Fast det var helt ok faktiskt, inte speciellt obehagligt, men som sagt, jag var ju bedövad också. Den första läkaren var lite bekymrad och hämtade överläkaren som gjorde om samma procedur. 

Det var dock en lättnad att höra att brosket var intakt och att det "bara" rörde sig om brustna blodkärl på stämbanden (vilket förklara min hesa röst). Det kommer kännas några dagar, men det läker. Nu blir det träningsuppehåll ett tag, mest för att jag inte kan äta ordentligt. Yoghurt, kräm, blåbärssoppa, varma koppen... riktigt längtar efter en blodig biff att sätta tänderna i.

Tacka vet jag MMA, Kickboxning, Ju Jutsu och annan kampsport!