BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Imorse vaknade jag 06.20 och ville inget hellre än att dra ut i skogen och knarka. Springa, menar jag.

Lyckades sansa mig lite och båda mina barn hann vakna. Fixade frukost och framåt klockan 9.30 gav jag mig ut på en promenad. Promenad räknas ju som aktiv vila, eller hur? Letade efter ett nytt spår i skogen och hittade en ganska skön slinga på 2,6 km med många backar. Kände att jag började få skavsår och tittade till på hälen. Hm, ett jättestort hål på strumpan... gick hem och böt både strumpor och skor.

Fortsatte gå, men gick nu till en annan skog inte så långt bort. Nu hade jag inte länge min MBT'er på utan mina nya Nike Pegasus+ 27'or. Tankarna började fladdra... "Kanske skulle ta det där 14 km-passet som det var tänkt från början?" -Nej, jag skulle ju vila inför graderingen imorgon. Kom in i skogen och beslöt mig för att öka tempot lite. Gång i rask takt. 

Så vid första nerförsbacken var misslyckandet ett faktum, på grund av nerförslutningen ökade farten ännu mer och övergick drastiskt till löpning. Jag kunde inte hålla emot längre. Började i 5.00-tempo, men var snart nere i 4.45-tider.

Efter 4500 meter var jag tillräckligt tillfredsställd och kom faktiskt på att graderingen är viktigare än att sätta en "bra" tid på 5km, så jag joggade av istället och gick hem.

3-dagars vilan sprack, och någonstans visste jag redan från början att det skulle bli tufft. Nu blev det en ganska ok kompromiss ändå och jag tror inte benen kommer att kännas så tunga imorgon precis.