BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Japp, då har man avklarat sitt livs först lopp. Ett 5 km stadslopp i den lilla håla jag bor i. Hämtade ut nummerlapp och kollade bansträckningen ett par timmar innan och sen hem och börja förbereda sig. Var lite orolig för ett knä som strulat lite sista tiden, men satt upp som mål att gå (nej men springa) under 22 min. Tidigare PB var 22.20 (på fin-fin 400-meters bana).

Träffade min MMA-tränare på plats och vi beslutade att vi skulle springa ihop. Bra tyckte jag. Vi ställde oss längst fram vid starten och planen var att dra upp tempot rejält för att komma iväg bra. Bakom oss stod ca 450 andra deltagare.

Pang. Startskottet gick. Oh sat*n vilket tempo som piskades upp. Folk sprang för glatta livet. Höll 3.00-tempo första 5-600 meterna och runt 1km la vi oss i det tempo vi hade för avsikt att hålla. Då var det i alla fall inte trångt längre. Gissar att runt en 20 pers hade hunnit före oss. Mest friidrottare och orienterare tror jag.

Efter den fruktansvärda starten så ville pulsen aldrig ge sig, låg runt 176 i snitt, vilket är högt för mig (enligt Conconi-testen ligger min tröskelpuls på 167) och hade svårt att få ordning på andningen. Flåsade mig igen hela loppet. Benen orkade, men inte kondisen.

Tappade lite tempo vid halva distansen och min tränare drog (med all rätt) ifrån. Såg hans rygg nästan hela loppet dock. Släppte förbi en fyra personer totalt under loppet. Med 1000 meter kvar la jag in en "spurt" och lyckades komma in på 21.38 och en ca 25-plats. Lyckan var total :D