BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

...när jag säger att det inte alltid blir som man tänkt sig. Nästan aldrig för att vara korrekt.

Som igår t ex. På pappret stod det 10 km tempo. Hade tänkt att springa på en tid strax över den tid jag satte på bana nyligen. Tänkte att det "borde väl gå", trots den relativt hårda terrängen. Var fortfarande stel i benen från söndagens 16 km och måndagens styrkepass samt Judo. Stretchade benen grundligt på lunchen och kände mig ändå relativt fräsch, trodde jag.

Det gick inte alls, kunde omöjligt hålla tempot uppe och fick avbryta efter 5 km, vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Kan nog räkna de gånger jag avbrutit ett pass på ena handens fingrar. Hur som helst, ett pass blev det ju, även om det bara blev halva distansen.

Eller som idag. Planerat styrketräning på lunche och sen 2 timmar MMA på kvällen. Nu verkar det som om att det inte blir någotdera. Lilltjejen sov inte en blund inatt, och inte vi heller med andra ord. Funderar på att låna vilrummet på luchen och slagga en timme i alla fall. Även om jag skulle kunna pallra mig iväg till MMA'n så tror jag inte jag skulle prestera så himla bra faktiskt. Och även om jag skulle göra det hyfsat så kommer det ändå att komma surt efter. Hur mår jag då imorgon tänker jag, då två nya pass står på schemat. Man kan ju inte lura kroppen liksom, allt tar ut sin rätt så småning om.

Så vad gör man då när planeringen inte håller? Jo man planerar om. Sen är man nöjd igen, till nästa gång. Sen tänker man inte så mycket mer på det, inte mer än just att "det blir aldrig som man tänkt sig". Frågan är om det är det smartaste? Eller är det bara jag som är knäpp nog att börja med någon form av avvikelsehantering :D Tankarna finns i alla fall.