BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Tja, man har mått bättre. Krånglande höfter och virusinfektion med influensasymptom. Man känner sig inte som en fighter precis, mer som en gammal gubbe. Sanningen ligger väl någonstans där emellen, haha.

Har verkligen haft ont den senaste tiden, antingen är höfterna helt paj eller så, vilket jag hoppas på, är det "influensan" som gör det hela värre. Den började nämligen med att jag fick så himla ont i lederna. I ren desperation köpte jag strandnypon-tabletter, men jag tänkte också att det kan säkert vara bra på sikt. Såg nu att det tar 6-8 veckor innan man märker någon effekt. Igår kom jag knappt upp ur sängen, var dessutom på ruskigt ruskigt dåligt humör (träningsabstinens). Min 4-åriga grabb tyckte att jag skulle säljas på blocket! När jag väl kom iväg tog det mig 40 min att knata ner till jobbet - det brukar ta strax under 20.

Hur som helst så idag mår jag bättre och ser en liten strimma ljus i tunneln. Fortfarande förkyld, men det kan man ju leva med, det går ju relativt snabbt över. Höfterna och ryggen (som blir felbelastad pga just höfterna) känns bättre, jag kan i alla fall röra mig så pass att jag tog ett lugnt och försiktigt yoga-pass på morgonen. Det gick bra! Värmde gradvis upp innan och "kommer man väl igång" så funkar det.

Nu hoppas jag kunna börja träna lite smått nästa vecka. Lite morgon-yoga, nått enstaka lunch-pass och lite kampsport. Men vi får vällan se, man törs ju hoppas på för mycket heller. Grejen är ju att jag mår så mycket bättre bara jag får röra på mig, nu vill jag bryta den här negativa spiralen.

Lärde mig ett nytt ordspråk igår som jag tycker passa in rätt bra i sammanhanget:

Tiden går inte, den kommer.