BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Min största skräck, rent träningsmässigt alltså, är inte att bli skadad eller sjuk eller så, det är att inte utvecklas.

Det vore ju hemskt om man tränade på och aldrig såg några resultat, då skulle ju allt vara helt i onödan liksom. Kanske inte helt i onödan, eftersom man förmodligen antingen har haft skoj eller mått bra under tiden, men det är i och för sig inte säkert det heller.

En skada eller en sjukdom kan man komma tillbaka ifrån, det blir en slags utmaning i sig. Är det något permanent får man lägga om sin träning, kanske byta sport. Jag menar det finns ju t o m saker som Mindball i värsta fall.

Nej då är det mycket värre om man tränade hårt och länge nästan var eviga dag och man bara stod still eller t om blev sämre och sämre. Sånt som faktiskt kan hända om man övertränar.

När man som jag periodiserar och varierar sin träning ganska mycket uppstår problemet att man aldrig blir riktigt bra på någonting (man blir hyfsad på mycket istället). T ex var det fem månader sen jag frivände en skivstång (inkl militärpress), klart att man tappar på det då. Eller nästan nio månader sedan min förra period av fokuserad konditionsträning.

Lösningen är att genomföra tester i början och i slutet av varje period. T ex nu satte jag en tid på 10 000 meter på bana och kommer att göra det igenom om knappa tre månader när min konditionsperiod är över. Då har jag dessutom en tid att jämföra från föregående år och den bör ju då vara bättre annars har jag misslyckats kapitalt. Kommer också att lite andra tester (se min förra bloggpost). Sen får man försöka underhålla formen resterande tid, men det är klart att man kommer att tappa några minuter fram till nästa vår när det är dags igen.

Samma sak gäller styrketräningen, vilken jag förlagt fokus på under hösten/halva vintern. Själklart tappar jag i bänk om jag inte kör det på länge, men huvudsaken är att jag ökar från år till år. Hänger ni med på mitt resonemang?

Skulle vara kul att testa Mindball föresten :)