BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Ingen är perfekt. Inte ens jag :P

Faktum är att jag har en helt fucked-up beroendepersonlighet. Jag har gått från träningsnarkoman till arbetsnarkoman till alkoholist och tillbaka till träningsnarkoman igen. Ok, ogillar att skämta om så pass allvarliga saker som detta, men den här gången känns faktiskt mitt träningsberoende under kontroll, så jag skulle inte kalla mig träningsnarkoman idag.

Nikotinberoende är i sammanhanget en ganska liten sak, det får ju mer långsiktiga konsekvenser (som man i och för sig kan dö av). Slutade röka för x antal år sedan (kanske 5 år sen, minns inte exakt) och slutade med snus för lite drygt två år sedan. Det var en liten bit av kaka jämfört med att sluta med de där andra grejerna jag räknade upp.

Men så kom då mina rygg/höft-problem med ett kortare träningsuppehåll till följd. Och vad händer? Jo jag börjar röka. Cigariller. Och inte lite heller. En låda om dagen liksom. Tyckte mest det var äckligt. Ändå gjorde jag det. Nu har jag kommit igång ganska bra med min träning, tror och hoppas att höften/ryggen håller bara jag sköter min rehab och känner längre inget behov av att röka längre. Eller behov och behov, det rimmar ju så himla illa att först sätta sig i roddmaskinen och ro en mil så att man bokstavligen kan vrida svetten ur t-shirten efteråt, ta en dusch och sen gå ut och röka. Blä.

Så nu har jag slutat med eländet. Hävdar fortfaranade att cigaretter (inkl cigariller) består av ihoprullad, torkad tobak där man satt glöd i ena änden och en idiot i den andra. Som tur är är konditionen fortfarande tillräckligt bra, så så stor skada hann det väl aldrig göra.

En och annan cigarr blir det dock ibland. Skillnad är stor. Man tar faktiskt inga halsbloss. Tobaken i en cigarr är basisk till skillnad från sur som den är i cigaretter och nikotinet tas upp via slemhinnorna i munnen, man slipper alltså tjära och skit ner i lungorna. Och det är otroligt avkopplande.

Padron, probably the best cigar in the world