Trots att jag fick ett vägskälsavgörande besked i livet igår konstaterade jag i runners high nedförsbacken att jag mår för tusans bra, så bra att jag spontant börja skratta av förnöjsamhet för mig själv (: Motgångar är också en del av livet som man förhoppningsvis stärks av i slutändan. Be a duck som Röstberg brukar säga, nya tag. Finns många möjligheter inför hösten än. Nu när exjobbets avslut inför sommaren gick om intet kan jag sakta mak återvända till normala skoltider, träning och till och med socialt umgänge! Klättrar stabilt ner på viktstegen också, även om det kanske inte kommer gå lika drastiskt snabbt ner nu när jag kan börja leva igen är det inte helt uteslutet att jag klarar 90 kgs gränsen till avslutningsdagen. Därför blir det fortsatt underskott på kosten plus promenader. Därefter ska jag påbörja min gemensamma satsning med Kristo mot Vasaloppet, kommer bli great. Som ett delmål kommer jag springa kanonloppet under 90 min i oktober och innan Vasan fixa minst 120 kg i bänken. Glädjande besked på gym idag var att jag kan nyttja mitt Acttickort även i Göteborg. Tackade platschefen för dessa 3 år i Norrköping även om jag kommer gymma här i Norpan några veckor till. Ser med tillförsikt på träningsframtiden och livet. Staden och människorna har gjort mig gott dessa 3 år även om studieprestationen slutade snopet. Även om det är några veckor kvar till totalsumering av träning dessa 3 studierår kan jag för tillfället konstatera att jag tappat 11 kg i fett och ökat minst 3 kg muskler. Jag kan bättre, men lite nöjd är jag faktiskt^^ Med risk för att låta nördigt skadad av boken integrerad organisationslära men, när jag har fyller tredje steget i Maslows behovspyramid tror jag inte ens den egna fantasin kan sätta ribban för mina visioner som kommer förverkligas

Show in fullscreen

Show route distance markers