Kanonloppet 2012. Målsättning 90-95 min, upplägg minst 5 min/km första 10, sedan öka, följdes dock inte riktigt utan höll jämnt hela vägen så gott det gick beroende på terräng. Förutsättningar lerigaste sträckan jag löpt någonsin. Formen kändes lite över medel för dagen, förberedelse inför loppet under medel. Resultat godkänt med tanke på förutsättningarna. Kimpa och Lönka var med i år, Krulls halvårssatsning på ett riktigt lopp blev ingenting då han klev av i sista stund. Vädret soligt, temp 7-8 grader vid start, första frosten för hösten på natten, självklart shorts och t-shirt. Nerverna var nog med, vid start låg pulsen direkt över 170 nämligen efter uppvärmning 1 km jogg, 5 st koordinationslopp a 80 m. Första 4 km var värst, på många ställen fanns inte annat än att springa mitt i leran och det blev mkt parerande och sicksackspringande för att skona benen från lerbad men det var inte till så stor nytta. Kändes som ett gatlopp. Taggbuskarna rev upp benen så de var blodiga när man kom i mål. Den ojämna mjuka terrängen tog mycket energi men jag körde på och gick ut hårt. Sedan fortsatte jag bara. Raksträckorna var härliga för då fick man chansen att vila upp sig lite. Samtidigt måste man springa in tid som förlorats i lerpölarna. Vid ett tillfälle höll ena skon på sugas fast och bli kvar geggan. Var helt i min egen värld som oftast och brydde mig inte om andra, avstånden hölls bra bland löparna så de inte var ivägen. Fick en bra position i startfältet då väldigt få passerades, dock aningen fler som sprang förbi mot slutet. Mellan kanske 7-11 km var det kallt om benen men det gick över, stelnade till rörelserna en aning och därmed lite lite fart. Vid Karrböle kom Lönka springandes bakom, jag ovetandes att jag legat före tills nu. Han sprang efter någon km vidare, jag hade dock inte något att ge för att kunna öka. Måste träna på att pressa mig mer, kroppen kunde gett en aning till men inte psyket. Drack vid alla vätskestationer. Skippade i sista stund planerna på vätskebälte innan start och bra var det. Då asfaltsträckan, den svaga backen upp mot Sparhallen kom började jag tappa. Tog på vaderna ordentligt och såg hur avståndet bara ökade från de framför mig. Tidigare år har denna dealbreaker inte varit några bekymmer men i år fick jag känna på hur den kan ta på. Höll dock skenet uppe någorlunda och släppte inte över 5 min / km fart. Korta spånbacken strax efter Dalbo var värst, då stånkade och pustade jag som få gånger förr. Efter sjukhuset fick jag upp farten en aning igen i vetskap om att det var mindre än 3 km kvar. Dock smög sig ett håll utan dess like på vilket sinka ner mig rejält så att några placeringar jag just tagit blev om intet. ALDRIG har jag stannat på en löptur tidigare för att jag ville ge upp, men vid 1 km kvar skylten blev jag bittert nog tvungen att stanna 20 sek då hållet höll på ta kål på mig då det tog så ont. Som tur var släppte det snabbt och jag kunde med bra fart springa den sista sträckan. Skulle jag inte stannat är jag övertygad om att tiden blivit sämre än om jag inte gjort det. Väl före mål vart jag påhejdad av Eva, Jonti och gästande Röstberg vilket gav lite energi på slutspurten. Lönka hade sprungit in på fina 1:33:28, ca 600 m framför mig och Kimpa kom in på riktigt fina 1:40:??. Jag var ganska så slut strax över mållinjen, måste sätta mig ner direkt men var inte lika slut som jag hade befarat/hoppats på. Marathonet var värre. Men visst kändes det att man sprungit med rekordmedelpuls på 177 slag/min! Värt att tänka på är att maxpuls jag kommit upp i år är kring 185. Efteråt var det skönt att man sprungit och på den tid man gjorde det. Skulle det varit torrt skulle jag nog nått min målsättning under 95 min. Nästa målsättning är under 90 min! Tack för en lerig löptur Kanonis. I herrklassen kom jag på en 16:onde plats och totalt 49:a av 251 löpare. 19 löpare sprang under 90 min i år mot 12 st förra året. Topp 10 skulle nog va nått för nästa år :)

Show in fullscreen

Show route distance markers