Hitta tillbaka till löpningen...

På söndag är det dags för årets tredje och troligen sista marathon. Jag flygger till Berlin med en löparkompis och mina föräldrar på fredagen efter jobbet för att checka in på ett femstjärnigt hotell nära starten. Därefter blir det en lugn dag i Berlin på lördagen innan loppet äger rum på söndagen. Hemresan blir i liggvagn på nattåget.

Efter mitt skadeuppehåll har träningen gått bra på sistone och de senaste två intervallpassen (600-meter på bana och backintervaller) har gått väldigt bra. Tyvärr var jag tvungen att gå på en kurs i torsdags och missade därmed att köra 400-metersintervaller i torsdags vilket var väldigt synd.

Planen var att springa ett par mil i helgen men eftersom jag känt av en lätt irritation i halsen så vågade jag inte. I stället tog jag det väldigt lugnt och proppade i mig mat, vitaminer, vitlök och Kan Jang för att döda förkylningen direkt.

Känns som jag lyckats hyfsat men idag är ena näsborren täppt. Väldigt störigt att få det så nära inpå loppet för nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Körde mitt senaste löppass i tisdags, alltså nästan en vecka sedan. Det är nästan en vecka kvar till loppet så jag behöver få in minst ett pass till innan det är dags. Är väldigt kluven till hur jag ska göra. Jag känner inte mig hängig eller något sådant så jag tror att min kapacitet ligger nära max trots förkylningen. Känns som kroppen bekämpar den bra.

Frågan är bara om jag vågar vänta några dagar på att det ska kännas helt bra, för då kommer jag ju för nära loppet och vill vila benen. Får fortsätta fundera lite till tror jag.

Annars var planen att gå ut i 4:30 min/km-tempo och försöka hålla det så länge som möjligt. Det skulle innebära en tid på 3:10 på maran. Ett väldigt högt satt mål som det verkligen krävs att allt klaffar för att jag ska ha en chans. Men de senaste intervallerna har som sagt känts väldigt bra. Backintervallerna i tisdags blev 4,5 km uppvärmning plus 13,4 km backintervaller, d.v.s. nästan 18 km på tiden 1:31. Berlinmaran är ju dock helt flack så några backar behöver jag inte oroa mig för.

Samtidigt var mitt mål i år att springa maran på under 3:58:00 och i Köpenhamn slog jag den tiden med över en halvtimme när jag sprang på 3:27:57. Därför spelar det inte så stor roll om jag skulle gå in i väggen i Berlin eftersom jag redan nått mitt mål. Så jag är inte rädd för att spänna bågen för långt.

Återstår väl bara att försöka lyssna på kroppen och komma fram till vilken uppladdning som är optimal. Men det är klart att det är ganska störigt att man varit sjukdomsfri i ett halvår så kommer detta nu en vecka innan loppet. Fast det är förkylningstider på jobbet och de flesta är lite förkylda så det är kanske inte så konstigt.