Idag under simningen hände något underligt och obehagligt. Simningen är ett relativt nytillkommet tillskott i min träning och jag håller till i motionsbanan. Inte för att det spelar någon roll, det här har nog inte ens med träningsformen att göra. Hursomhelst, redan under uppvärmningen kände jag att något inte var riktigt som det skulle. Simmade i lugnt tempo, pulsen någonstans på gränsen mellan zon 1 och 2. Men det kändes som jag körde tung konditionsträning. Andades tungt och det var allmänt jobbigt. Jag insåg snart att det inte var någon idé att fortsätta passet. Hann både duscha och sätta mig på cykeln på väg hem innan jag tvingades ringa efter hämtning - andades fortfarande väldigt häftigt. Så, vad f-n hände?!

Till saken hör (gissar jag) att jag började äta medicin för högt blodtryck samt den kaliumbevarande/vätskeutdrivande Spironolakton för ett par år sedan. Jag har genom en del livsstilsförändringar sänkt blodtrycket så det är dags att plocka bort medicinerna. Så för ett par veckor sedan slutade jag med Spironolakton, och sedan dess har framför allt två saker inträffat. 1) Jag har gått upp >5 kg i vätskemängd (har samtidigt tappat fett). Blodtrycket har stigit ganska rejält. Det som hände under simningen idag känner jag igen från innan jag började medicinera.

I dagarna har jag även börjat fundera på om jag har något slags astmabesvär, trots allt. Har på sistone känt att jag andas tungt och har även känt att jag får ont i halsen när jag anstränger mig.

Tankar på detta mottages tacksamt.

/Jonas

Jag var till läkaren senast 19/5 och hade då ett bt på ca 120/70. Sedan har jag ibland lånat farsans blodtrycksmätare, som hans läkare godkänt, för att hålla lite koll. Det har legat stabilt ganska länge, något år iaf, sedan jag äntligen fick medicin som fungerar på mig (provade ett par andra innan som gav rätt obehagliga biverkningar). Igår kväll hade jag 160/100...!

Det var läkaren som sa att jag inledningsvis skulle sluta med Spironolakton. Jag hade gissat på att jag skulle få sluta med blodtrycksmedicinen Enalapril istället, iom att blodtrycket legat snarare åt det lägre hållet. Hursomhelst så ska jag träffa honom igen i eftermiddag.

Det gick ungefär som väntat. Jag får börja ta Spironolakton igen, så ska blodtrycket och vätskebalansen rätta till sig så småningom. Om jag inte upplever några mer besvär så blir jag kallad till årskontroll om ett år. Jag skulle gissa att jag kommer att behöva kontakta läkaren tidigare när jag gått ner lite mer i vikt. Jag är halvvägs på väg att göra mig av med en 30-kilos övervikt, så jag känner mig hyfsat optimistisk. Med facit i hand hade det nog varit bättre att prova att plocka bort Enalaprilen istället. Men som läkaren sa, det är ingen idé att stressa fram att sluta med medicinering, huvudsaken är att jag mår bra.

Får se om jag måste kolla upp om jag har någon sorts astma här framöver. Det kanske kan s a s komma smygande så att man inte direkt märker att man har problem. Jag är t ex van med att inte ha jordens bästa kondition, så att jag flåsar en del trots att jag "bara" promenerar upplever jag inte som konstigt, vanligtvis. Sedan kan det vara tillfällen då flåset inte motsvarar aktiviteten och det är främst då som tanken på astma brukar komma. Sedan har jag på senare tid börjat märka att jag får ont i halsen när jag anstränger mig. Kanske det skulle kunna tyda på något astmatiskt besvär?

Gå till läkaren för undersökningen och kolla om du ansträngde dig för mycket nu i början efter att ha slutat med medicinen.