En löpares dagbok

Första veckan efter den mentala knäcken är över. Målet var att få in ett lite halvlångt pass på 16 km och det har jag lyckats med. Samt att få en total mängd på 58km. Även det gick utan problem. Dessvärre känns inte allting frid och fröjd ändå.

Alla passen gick utmärkt fram till igår morse. Km efter km maldes ner och kroppen och senan kändes bra. Men efter att ha kört Flickan från landet i norr till handbollsmatchen så stack Janne och jag ut på en lugn runda. Att det var stelt och tungt första minuterna var inte konstigt då det handlar om morgonpass. Det gör det alltid för mig. Det som däremot var mer oroväckande var den lilla stelheten i övre senfästet. Stelheten fanns redan på morgonen och höll i sig första 20' av passet.

Idag är det vila. Och 3-års dag med Flickan från landet i norr. Tiden går fort. Men allting känns fortfarande så nytt och härligt. I vilket fall som helst, det känns som om det är en viktig och nödvändig vilodag idag. Innan det hela börjar om i morgon. Fortsätter det att vara stelt och lite ömt i det övre fästet så får jag kanske dra ner lite på km antalet. Annars känns 60 - 65km som en ganska bra nivå just nu.