En löpares dagbok

De senaste tre månaderna har jag haft stora problem med mina vader. Det högg ständigt till i vaden och det kändes som konstant kramp när jag försökte springa. De gånger det inte krampade så fick jag en stickande känsla i den vilket gjorde att det kändes meningslöst och dumt att ens försöka.

Jag vilade och prövade igen. Om och om igen. Jag rehabade och prövade igen. Om och om igen. Vad jag en gjorde som kom ömheten tillbaka.För två veckor sedan bytte jag tillbaka till ett par gamla skor. Det var dagen innan jag skulle till sjukgymnasten för att komma till vaden ordentligt. Givetvis kändes det inget då. Tycker det brukar vara så när man väl tar sig till någon form av läkare. Så står de där och trycker och känner utan att det gör ont någonstans.

Efter besöket har jag sprungit på. Först 3km sen 5km och sen 8km. Vaden känns inte 100%, men det sticker inget och det gör inte ont när jag springer. Så det är en bit kvar tror jag innan det kan bli ordentliga pass. Men det känns att jag kommit en bra bit på vägen.

Förra veckan tog jag steget in på löpband också. I sollentunas nyrenoverade anläggning. Tänkte att jag skulle ha lite jämnare underlag så vaden slipper ojämnheter. Dessutom kan jag naturligare springa rullandes på hälen och inte komma upp på tårna som jag gör när jag springer utomhus.

Igår var jag uppe på 10km. Helt fantastiskt. Med 1% lutning första 7km. Farten höjdes allt eftersom. Och jag kunde avsluta med att trycka på lite sista km.

5.37 - 5.14 - 4.56 - 4.50 - 4.51 - 4.47 - 4.48 - 4.48 - 4.41 - 4.26

Idag tänkte jag att det skulle gå lite lugnare. Jovisst. Det brukar inte direkt fungera att följa de tankarna när man väl står där på bandet. Tempot höjdes här med. Så klart. Och de två sista km kunde jag sträcka ut steget lite extra. Men ändå utan att för ta mig allt för mycket. Och utan att komma upp på tårna.

5.30 - 5.03 - 4.55 - 4.51 - 4.48 - 5.02 - 4.55 - 4.52 - 4.39 - 4.12

Får försöka hålla igen lite med löpningen kommande vecka. Så jag inte åker på något annat. Och jag ska våga ta steget att gå ut och köra ett kortare pass. För att se vad som händer med vaden. Men jag är lite feg. Nu när jag äntligen kan springa igen.