En löpares dagbok

Ett antal gånger de senaste veckorna har jag varit hemma hos den fantastiska naprapaten Fröken Bengtsson. Hon med de hårda nyporna och magiska touchen. Hon har tagit sig an mina knäproblem. Och som det ser ut just nu har hon även löst dem. Precis som förr i tiden.

Höger knä som började göra ont så fort jag sprang över 60''. Där hittade hon en inflamerad sena som fäster i knäskålen från lårmuskeln. Och behandlade den genom att trycka och irritera senan. Efter det körde hon lite strömpulser i senan och i muskelsäcken ovanför.

Men det var inte tillräckligt med knäproblem. I vänsterknä hittade hon också irriterade slemsäckar precis på knäskålen. Och bahendlade dem med accunpunktur.De senare problemen försvann efter bara två behandlingar, medan knäsenan är lite besvärligare.

De två senaste veckorna har jag däremot kunnat börja jogga lite. Först blandat med lite gång mellan joggbitarna. Men för varje dag som gick så kändes det bättre. Och snabbare än planerat så försvann gångbitarna från passen.

I fredags var jag uppe på 7km i 4.33/km. Rösjöspåret runt. Lite kylig morgon, men benen oc lungorna kändes riktigt bra. Och så med den där glädjen och längtan efter att få trycka på lite. Flyga fram över stigarna. Utan någon direkt ömhet i knät.

Lite lätt cykling på motionscykeln och ordentlig stretchnig av knät igår och 6.5km löpning idag. På stigar fulla med sten och rötter. Inte mer än 2 dm breda. Ännu en utmaning för knät, vilket klarades av fint.

Nu pekar det äntligen åt rätt håll alltså. Kan det fortsätta såhär så är nog formen hyfsat god och jag kan köra på för fullt i slutet på maj. Med löpning varje dag i stället för varannan. Och så slipper jag de vidriga trista cykelpassen mellan.