Jag tränar Sport Ju-Jutsu sedan några månader tillbaka. Tidigare har jag tränat boxning på elitnivå, samt Wing Chun Kung Fu några år. Det bästa med SJJ är att det är hyfsat heltäckande, vi tränar både stående (slag/spark), kast och matta. Nackdelen är att det mer är en sport än kamp. Semikontakt liksom. Men det passar iofs mig bra nu när man börjar komma upp i ålder och har ett jobb man måste se representabel ut. Till hösten kommer jag även att komplettera med BJJ.

O Shin Chuen (betyder 5 djurs stil). Stilen är en sammansättning av flera olika stilar, introducerades i Sverige av DaSifu Louis Linn. Innehåller förmodligen det mesta man kan komma på som har med kamsport. Den här hösten 2 pass per vecka * 1,5 timmar (normaltid) utöver annan träning.

Nackdelen - beorende av hur man ser på saken - är möjligen att föreningen Skövde Wushuförening och dess moderklubb går från tävling mot mer renodlad stridskonst. Det är fortfarande fullt möjligt att tävla och medlemmar har varit ute på både EM och VM i bland annat Italien och om jag minns rätt Tyskland.

Den som är nyfiken, kan skriva in wushu.se i webbläsarens adressfält eller söka på Skövde Wushuförening.

Har tränat karate (shotokan) men det är länge sedan, även provat thai-chi som jag upplevde hade ett annat fokus än "vanliga" kampsporter.

Bästa med "min" sport: variationen av tekniker som ryms i stilen. Kul om man gillar att härda sig, samtidigt som det ingår allt mer timing/flow när vi kör parträning i gruppen jag tränar i.

Sämsta(?): stilen är så komplex att det krävs väldigt mycket träning över lång tid för den som vill lära sig att det kan upplevas svårt hinna med lära in de små detaljerna som blir viktigare med tiden man tränar.

Jag är en av de äldsta som tränar aktivt i unionen, är osäker på hur "gammal" en annan person är. Vet däremot att vår chefstränare (DaSifu Louis Linn) fyllde 65 (eller 66) för något år sedan och fortfarande har en makalös kapacitet.