En löpares dagbok

Jag är ingen morgonmänniska. Jag hatar mornar. De är vidriga. Jag är ovän med allt och alla. Jag hatar hela världen. Dessutom får jag aldrig ner någon frukost tidigt på morgonen. Kanske hör det ihop, vad vet jag.

Senaste tiden har det varit lite strul och ekonomiska indragningar på arbetet. Vilket ligger till grund till att maten blivit sämre och mindre. Knappt att den räcker till barnen vid bordet. Idag fick jag i mig två knäckebrödsmackor med smör på. That's it.

De där två mackorna var det jag hade att ta av när jag stod där. På löpbandet. Klockan 15.30. Och hade ett planerat intervallpass framför mig. Jag värmde upp 3km. Benen var rätt tunga efter 17km i måndags och 14km igår.  Det ska jag inte ljuga om. Men oftast brukar det släppa när tempot höjs. Inte idag.

Jag drog iväg. Planen var 1'-2'-3'-4'-5'-4'-3'-2'-1'. Vilan var lagd samma tid som intervallen. De snabba loppen skulle gå på 4.00/km och joggen på runt 5.15/km.

De första tre loppen gick helt okej. Men sen började det redan ta emot. Och det borde det inte göra i den formen jag är i dagsläget. I slutet på 5 minutaren funderade jag allvarligt på att stanna bandet. Kasta in handuken. Gräva ner mig. Men jag malde vidare. Fyra minuter. Kallsvettning. Och så jogg. Tre minuter. Frusen. Och jogg. Sen var det nästan klart. Två minuter. Jogg. En minut. Och så klart. Och nåt så djävulskt skönt.

Jag tvingade mig själv att jogga ner 1.5km. I löjligt lågt tempo. Men det gick inte mer. Jag var helt tom. Jag frös. Jag kallsvettades. Jag stapplade av bandet och bort mot mattorna. Ramlade ihop i en hög. En svetthög.

Nu. Efter att ha fått i mig lite mat. Och cola. Så känns det bättre i kroppen. Men huvudvärken är på väg. Jag frös till och med när jag satt i bastun. Nu är det bara benen som är möra. Slutkörda. Men jag klarade av passet trots energibristen. Det kanske var mer psyke som fick jobba idag.

Resterande dagar i veckan blir lite lugnare. Jogg 10km i morgon. Lite tempo på fredag. Och så lugn lätt 10km jogg på lördag. Och så dags för vilodagen på söndagen. Precis som Herren själv. Ha! Vilken liknelse. Men allra först. GE Galan. Inte illa.